lördag 12 januari 2019

017. Att säga nej till karriären?

Den senaste tiden har jag haft en del snurrande tankar kring mitt jobb och hur jag ska ta mig an de nästkommande åren av lönearbete innan vår planerade exit. Bakgrundshistorien till det hela började på min förra arbetsplats där min dåvarande chef tyckte att jag skulle söka ett ledarskapsprogram för att fostras till en framtida chefsroll. Arbetet jag hade då och idag medför redan en hel del budget- och frihetsansvar. (Brukar likna mitt jobb med att vara kattherde, dvs att försöka få en flock katter att gå i samma riktning, något som ofta går långsamt och fel.) Men jag har inget personalansvar eller direkt administrativa uppgifter, utöver det kopplat till myndighetsutövning och projekten i sig. Helt enkelt en vanlig projektledare. När jag lite motvilligt väl gick med på att anmäla mig till chefskursen hade jag inga större ambitioner eller tankar på att bli chef. Men det visade sig vara en väldigt bra utbildning som både inspirerade och eggade tanken på att byta synen på inte bara mitt arbete men även lite förhållningssättet till mig själv. Det jag lockades av var tanken att påverka och utveckla andra människor men även mig själv. Det låg väl en hel del ego i dessa tankar då jag alltid attraherats av att självutveckling och har en naturlig fallenhet för att sätta mig i lite obekväma situationer för att se vad som händer.

Tanken började gnaga inom mig att söka ett chefsjobb och även om det kanske inte i första hand var första ledets chef jag ville arbete med så var det väl ett accepterad uppoffring för att kunna nå högre till att arbeta med verksamhetsutvecklingen och organisatoriska frågor.

De här ambitionerna och tankarna avbröts rätt tvärt när vi i familjen helt plötsligt hittade vår gård och började få en bättre gestaltning av vilket typ av liv vi ville leva. När vi under en av våra planeringskvällar satt och pratade om vår ekonomi och kom in på ekonomisk frihet tog det inte många minuter innan vi hade "klubbat" målsättningen med FI och börjat fila på vår plan för en tidig exit från lönearbetet. Det som har växt fram under tiden sedan dess är en växande känsla av våra identiteter som människor. Vilka är vi som personer och vilka vill vi vara. Iaf mycket för min egen del, jag kan inte helt svara för Fru Flow, men jag ser dagligen hur hon växer som människa och sjunger sitt hjärtas sång. Jag identifierar mig mindre och mindre med mitt jobb. Mitt arbete var tidigare en stor del av min identitet, som är kutym i vårat samhälle. Var bor du och vad jobbar du med, check., svar på de frågorna så är du kategoriserad och klar. Nästa. Men vem är då jag utan mitt jobb? Det är klart att jag har många andra intressen och sysselsättningar men arbetsidentiteten är djupt rotad och väldigt dominant för min del. Det är naturligt att den ska vara styrande i min självutveckling, därför lockades jag av tanken att "byta jobba" och chefa upp mig.

Men med målsättningen att arbeta mot FI har jag märkt att arbetsidentiteten har börjar falla sönder. Jag lockas inte alls av att "självutvecklas" genom mitt arbete. Det hade jag ändå tänkt avsluta inom knappt 8 år. Kanske tidigare. Och nu börjar en mer pragmatisk syn på det hela. Jag började ställa fördelar och nackdelar mot varandra med att byta arbetsuppgifter mot ett chefsjobb.

+ Högre lön.
Det skulle såklart vara rätt gött att få ett chefspåslag på +10k att pumpa in i pengamaskinen på väg mot FI. Problemet är lite att jag idag redan ligger runt (på 2018 och troligtvis strax under 2019) brytgränsen för statlig skatt. Dvs att jag kommer inte få ut lika mycket bang for the buck med större löneökningar.

- Deala med andras freakin' problem.
Det som är skönt med mitt jobb idag är att jag är rätt fri och egen. Driver mina projekt och dealar med inblandade parter enbart inom projekten. Jag behöver inte ta interna konflikter, administration, medarbetarsamtal osv. Andras problem är rätt stor turn off.

- Mindre frihet.
Som chef kan man lite romantiskt tänka att man kan komma och gå som man vill och att ingen "bryr sig" var man är. Man är nästan alltid borta från sitt kontor på möten ändå. Men idag kan jag ta långledigt eller föräldraledig utan att det påverkar organisationen. Är någon sjuk eller behöver vabba en dag då beslutande nämnd har sammanträde, vem får ta ärendet istället, jo chefen. Alltid nåbar, alltid redo. Vi är lite tillbaka till punkten ovan med att deala med andras problem. Det skulle även vara svårt att kunna gå ner i arbetstid, vilket jag funderar på att göra om några år.

- Högre kravbild.
Pressen på att leverera och på att verksamheten fungerar är större. Som vanlig slamkrypare på kommunala karriärstegen kan man cruisa förbi med en duglig arbetsinsats utan att förta sig. Läsa lite bloggar, slösurfa lite mellan varven medans chefen springer som en skållad rått i korridoren.


När jag ställer upp det på det här sättet så ser jag rätt tydligt att de där +5k netto (kanske i bästa kommunal-fall) knappast skulle vara värt den extra energin det skulle kosta för de slantarna. Jag vädrade dessa tanker lite för IGMR och han som varit i den chefsrollen bekräftade väldigt mycket mina egna funderingar. Vilket också ledde till det här inlägget. Han coachade mig i sann slutbossanda hit alltså.

Nej. Jag tror inte att göra karriär är något för mig. Istället kommer jag fortsätta sluta tidigt på fredagar. Njuta av min flex och att kunna lämna jobbmobilen på jobbet. Istället ska jag lägga tiden på att bygga upp min identitet utanför mitt yrke. Fritiden och sinnesfriden jag köper mig för de förlorade +5k tänker jag investera i det liv jag ska leva resten av mitt liv efter lönearbetets slut. Och det innebär främst en bra och närvarande far, make och vän, men också en firare själ men en mindre snäv definition av min egna identitet.

Snöskotrar utanför Jokkasjärvi för grafiskt element.

onsdag 9 januari 2019

016. Wabi Sabi


Flera personer har hört av sig eller kommenterat radiotystnaden på bloggen. Och det är väl kanske på sin plats för en liten "disclaimer." Jag har inte planerat att lägga ner bloggandet eller egentligen ens att ta en paus under jul- nyårsledigheten. Det har kommit sig naturligt att jag inte skrivit något då jag inte spenderat så mycket tid vid datorn (läs typ nada tid), och på mobilen skriver jag inga inlägg. Men det här fick mig också att fundera på vad jag egentligen har för mål med bloggandet. Jag har inte kommit fram till något bra svar på det utan får återkomma. Men jag förstår att frågan kommer efter en början på bloggen med nästan dagliga inlägg sedan tyst i nästan en månad (huvaligen). Men samtidigt kommer det nog vara så framöver också. Hela syftet för oss i familjen med att sträva efter ekonomisk frihet kommer i en längtan att leva mer efter våra naturliga cykler. Vintern är väldigt mycket down time för oss. Läsande, umgås, planera lite inför kommande säsong. När våren kommer drar allt igång och energin exploderar. Balansen mellan vila och arbete är något vi märker påtagligt att vi mår bra av och behöver. Detta kommer såklart påverka bloggen också som jag vill ska vara en naturlig del av vårat ”arbete” eller liv, eller vad man nu vill kalla det för. Det är så kontraktet för bloggen ser ut också, cyklisk, oförutsägbart och underbart fritt. Men nu är jag tillbaka i saltgruvans lysrörsbelysning och dvalan är bruten. Hey ho, let’s go.

Dagens inlägg skulle handla om ”skiten med att jämföra sig med andra”. Men jag känner att det har sagts så många gånger förr och de flesta vet att det är destruktivt att gå runt och jämföra sig själv, sina prestationer och agerande med andra. Vi vet innerst inne att vi alltid förlorar för att vi väljer att se det vi själva saknar hos andra. Vi letar aktivt efter de egenskaper vi önskar att vi hade hos andra. När vi väl hittat de där instagramkontona med mästerkockar, elitidrottspersoner, megaentreprenörer, fitnessmodeller med mera sitter vi och lapar i oss det redigerade flödet av visioner om allt det där vi önskar att vi vore men aldrig är. Det är dags att vända blad. Flip that burger, det börjar lukta bränt!

En bra bloggpost på ämnet är från becomingminimalist.com som kan läsas här. Själv började jag öppna dörren för ett nytt förhållningsätt när jag under studietiden utomlands läste boken Wabi-Sabi for Artists, Designers, Poets & Philosophers av Leonard Koren. Så himla mossigt typiskt oss stressade västerlänningar att sträva efter exotiska österländsk vykorts-filosofi så fort vi krisar, kanske du tänker nu. Men det här är nog nyttiga grejer för de flesta av oss i våra liv fyllda av flöden men där det saknas Flow.


Wabi Sabi handlar om ett förhållningssätt till livet där man väljer att se skönhet i det bristfälliga, det defekta eller bräckliga. Det är ett allsidigt förhållningssätt men det är kanske enklast konkretiserat inom design och konst och av någon anledning stort inom just keramik. Det handlar om att se skönheten i asymmetriska tex skålar, krackelerade glasyrer och enkelhet.

Själv har jag tidigare levt ett liv där jag velat framställa mig som perfektionist. En person som strävar efter att alltid förbättra mig själv inom alla områden och aldrig vara nöjd med det jag åstadkommit. Det kan alltid bli bättre. Men det kommer aldrig vara tillräckligt bra. Wabi Sabi har hjälpt mig släppa lite på det här förhållningssättet till min egna prestation. Och det förhållningssättet har oftast utgått från någon from av jämförelse med andras prestationer. Sluta jämföra mig med andra. Sluta jämföra hur mycket pengar man sparar eller hur lite man kan leva på. Sluta säga ”jag hatar….ditt eller datt” om saker. Istället konstaterar jag mina prestationers utfall med en form av nyfikenhet och vördnad. Handlingen är gjord eller objektet är skapat. Dess existens är ibland bara tillfällig innan det faller i glömska. Det är en otroligt befriande känsla att börja genuint uppskatta sina egna brister och tillkortakommande. Och jag tror vårat samhälle i stort skulle må mycket bra av att värdesätta tillkortakommande eller brister hos andra också. Det skulle skapa ett helt annat förhållningssätt till varandra och våra relationer. 

Jag kan rekommendera boken för er som vill flumma lite. Det har iaf hjälpt mig otroligt mycket med min egna självkänsla och självkännedom. Det får mig att våga mer, förlåta mer och framförallt uppskatta mer. Vips så har man blivit en sån där jobbig jävel som går runt och är lycklig! 
J


torsdag 13 december 2018

015. Arbetsmiljöförslag på APT

Imorgon ska vi ha APT här på jobbet. Jag har dagen till ära hittat ett fantastiskt förslag för hur vi skulle kunna utveckla vår arbetsmiljö här på kontoret.

Vi får se hur det mottages. Har ni några fler kreativa förslag på hur vi kan utveckla arbetsplatsen så skriv gärna in dessa innan kl. 09.00 imorgon fredag här nere i kommentarerna.


onsdag 12 december 2018

014. Hört på jobbet

Det skulle kunna bli och kanske även blir en följetong på saker jag hört på jobbet som får mig att fundera eller förundras. Meningen är inte att förlöjliga individer eller att skapa någon distans mellan olika sätt att tänka. Tvärt om. Vissa konversationer får mig att reflektera rätt mycket på mina egna val här i livet men också hur jag skulle kunna hjälpa andra. Jag är rätt dålig på att hjälpa andra och grunden i det är att de flesta inte vill förändras. Vill man inte förändras är det väldigt svårt tvinga fram nått. Det är bättre att plantera ett frö, säga en mening och kanske sjunker det in med tiden eller så rinner det av.

Som mitt tidigare inlägg rörande förnuft och känsla upplever jag att många personer har svårt att se kopplingen mellan dessa i sitt eget agerande. Vi ser oss själva som förnuftiga fast vi agerar efter andra styrsystem som impulser, känslor, behov med mera. Vi kan rent intellektuellt FÖRSTÅ att det inte är hållbart att på det sättet vi lever här konsumerar resurser för fyra planeter. Det är liksom självklart, duh! Men vad gör vi åt det? Nada. Vi förstår. Vi förtränger. Vi shoppar och reser som vanligt. Det finns alltid någon som är värre än oss, så det är lugnt.

Inom socialsociologin finns det en teori som kallas kognitiv dissonans. Jag kom att tänka på det här idag pga en kommentar på Fru EBs inlägg idag. Teorin går ut på att kognitiv dissonans är en ångest vi människor upplever när vi ställs inför jobbiga eller motsägelsefulla sanningar i våra liv. Den oroskänslan vi känner leder till att vi aktivt försöker förminska vår ånger genom att rättfärdiga, förtränga eller rent av bara förneka vår situation. T. ex. shoppar vi massa onödiga grejer och mår dåligt för att vi utarmar planeten på kuppen, den kognitiva dissonansen kickar in och vi försöker rättfärdiga våra köp med argument om att vi är värda det för vi har jobbat hårt den här veckan. Eller Thailandsresan är ju inte så farlig ändå för det är ju inte bara JAG som reser dit, alla reser ju till Thailand över jul och förresten så släpper de fem största fraktfartygen ut mer CO2 än alla bilar i världen så jag kan allt fortsätta ta bilen mina 3km till jobbet varje dag. Så det så. Den kognitiva dissonansen är en stark medspelare. Jag känner själv igen beteendet, tror de flesta av oss gör det. Dissonansen är en störning vi försöker undvika eller förminska för det stör vår bild av oss själva. Det är lättare (eller iaf mer naturligt) att ändra vår inställning eller attityd inför livsval vi gör som vi mår dåligt av än att ändra våra val. Det här upplever jag som en viktig bromskloss för många, inklusive mig själv, för att uppnå att komma dit de vill i livet.

Lite sidospår men ändå en grogrund för fortsättningen med dissonansen.
Till dagens "Hört på jobbet" så pratade jag med en kollega för en tid sedan. Han är 62 och börjar närma sig pensionsålder. Han har även just avslutat ett längre projekt på jobbet som gör att tankarna naturligt kanske börjar falla på dra sig tillbaka snart från arbetsscenen. Han hade bokat en tid med HR för att diskutera sina alternativ för en kanske lite tidig pensionering. Efter detta möte kände jag på mig att han behövde ventilera lite och jag frågade hur han tänkte kring sin pension. Det var dock omöjligt att gå i pension tidigare än 65 hade han kommit fram till efter mötet. För att han skulle få så dålig pension då. Jag frågade om han inte kände att tiden var viktigare än pengarna, det är ju inte så att man jobbar in så jättemycket mer pension på tre år. Men det märktes att han var nedstämd över samtalet med HR och löneenheten för det var tydligen en TOTAL ÖVERRASKNING att pensionen var så dålig som den var. Han hade förväntat sig att han skulle få samma lön som anställd. Han har arbetat på samma arbetsplats i 42år. Jag frågade honom om han inte hade sparpengar eller nått som han kunde fylla ut med då. Och jo det hade han men som han uttryckte sig. "Man vill ju inte använda sina egna pengar till pensionen". Och det var här som jag fick en "hört på jobbet känsla". Jag visste inte ens var jag skulle börja. Var tror han att hans pensionspengar har kommit från första början? Är det någon statlig skattkista där kungen delar ut gulddubloner till pensionärer för lång och trogen tjänst i HMK välfärdstjänst? Det här distanseringen, eller kognitiva dissonansen till en sån vital del som ens pensionsinkomst fick mig verkligen att tänka. Hur kan det bli såhär? Att många sätter sig i ett passagerarsäte i sitt eget liv och bara accepterar eller tänker att "det bara är såhär". Ska man vakna upp vid 65 års ålder och känna sig som att lamporna tänds på krogen, festen är över. Har man inte tagit något eget ansvar för sin ekonomi under de senaste 65 åren är det nog svårt att börja göra det just då. Men med det sagt inte omöjligt. Jag är så himla tacksam och glad över att hittat och påbörjar det här vägen mot ekonomisk frihet. Oavsett var den för mig vet jag att när lampan tänds på krogen så har man iaf ett par solglasögon i fickan och en efterfest att gå till.

Har ni några "bra" historier från jobbet eller andra platser som fått er att tänka till? Dela gärna med er.

tisdag 11 december 2018

013. 4/12 Metoden - Ekonomisk Periodisk Fasta

Oj oj, massor av häftiga ord i den här rubriken. 4/12-Metoden! Ekonomisk Periodisk Fasta (EPF)! Det kunde varit en titel på ekonomisk självhjälpsbok. Möjligtvis med undertiteln "Skapa den bästa formen för din vardagsekonomi". Men nu är jag inte här för att sälja er något. Mer än i bästa fall lite pepp över att nå era egna sparmål. Vad menas då med den här "EPF"?

I grunden handlar det bara om så kallade snålmånader. Det vill säga månader då man gör allt man kan för att spara så mycket pengar som möjligt. Detta för att få en boost i sitt sparande och ta ett extra kliv en nivå till. Snålmånader innebär oftast lite av en prövning där man tänker lite på gränserna för sin egen bekvämlighet och sina spenderarvanor. EPF är vårat sätt att systematisera dessa snålmånader. Anledningen till att sätta det i ett systemet är för att likt all träning kunna få en progression och bli bättre på det vi övar på. Det handlar om att strömlinjeforma vårt liv så vi kan göra smartare val och spendera våra pengar på det som är viktigast för oss.

4/12-Metoden är ett hittepå för att skoja till det lite med anspelning på 5/2-dieter och annat. Det betyder alltså bara att vi har 4 snålmånader under ett år (12 månader). Eftersom snålmånader är lite av en prövning, och det är det meningen att det ska vara också. Om ni provar och tycker det är rätt enkelt så gör ni fel helt enkelt! Men eftersom det är en prövning så är det rätt kämpigt att lägga två snålmånader rygg i rygg efter varandra. Vi skapar därför lite luft och har kommit fram till att 4/12-fördelningen fungerar rätt bra för oss. Andra kanske är riktiga fakirer och kör 6/12. Eller luttrade sjöbjörnar som seglat de frugala haven under decennier och klarar att snyta av en snålmånad lika lätt som de snyter sig i gardinerna. Men för oss dödliga av den svagare sorten här hemma så har vi sagt att 4/12 är tillräckligt. Vi vill leva och göra lite andra saker som medför vissa utgifter de kommande 8 åren och inte bara äta havregrynsgröt och få faktura från vårdcentralen för skörbjuggsbehandling som enda betalunderhållning.

Så här har vi planerat in våra snålmånader under den
planerade sparperioden vi har kvar.
Vad är snålmånader bra för då? (håll i hatten nu blir det bullet points!)

  • Du lär sig skala av!  Väldigt mycket tar man för givet och tror sig behöva. Vanor (kostsamma vanor) smyger sig lätt på en och även för den vise frugalisten (?) kan kostsamma onödigheter krypa in i ens liv utan att du märker det. Det är en form av ekonomisk hälsokontroll.
  • Du håller fokus! Du tar i ända från tårna eftersom det bara är "en månad" och snart får du återigen känna smaken av ett värdigt liv. Det är alltså en så pass kort period att du kan hålla fokus och verkligen göra allt för att hålla i korvörena.
  • Du får ett snabbt resultat! Det är bra för moralen i ditt långsiktiga sparmål och du skapar ett resultat som sätter sig i huvudet och gör det grymt stolt. En psykologisk boost som du bär med dig under din resa. "kommer du ihåg förra månaden då vi lyckades spara xxx kr, helt galet!"

Vi har valt att placera våra snålmånader utefter de månader som vi vet inte medför några större utgiftsmånader. Du kan välja bort födelsedagar, högtider, semestrar eller vad du nu känner att "den här månaden vill jag nog inte leva på kranvatten och havregryn" (kiddingnotkidding). Dopa gärna dina möjligheter för ett sånt bra resultat som möjligt. Välj bort månader med årsavgifter eller kvartalsräkning tex. Det finns inga regler. Allt är tillåtet. Ät ur skåpen, ta en vit månad, köp billiga basvaror och gör enkel och billig mat. En månad, Det kan du klara av! Vi brukar ha som mål att iaf knäcka 70% sparkvot under dessa månader. Senaste månaden Levde vi på lite under 10 000kr för två vuxna, ett barn och en hund. Hade vi varit lånefria (som vi räknar med att vara vid exit) och sluppit räntor hade vi levt på 7 800kr. Det innefattade även en oförutsedd utgift vid en cykelolycka med däckreparation för 530kr. Vanligtvis hade jag lagat det själv med det var lite stressig situation och jag behövde cykeln pronto. Det roliga med en sån här månad är att du värdesätter de saker som du valt bort otroligt mycket mer nästkommande månad. Dina inköp blir inte lite slentrianmässiga och du kommer vara grymt stolt över resultatet! Den psykologiska boosten är lika mycket värd som kronorna sparade. 

Kan vara värt att tillägga att snålmånaderna mer handlar om de rörliga kostnaderna. Fasta utgifter och abonnemang får man kanske ha ett litet annat förhållningssätt till.

Så, är ni peppade på lite EPF-action?? Lägg upp er plan redan idag!

måndag 10 december 2018

012. Förnuft, känsla och ekonomisk frihet

Under större delen av mitt liv har jag levt under falska uppfattningen att jag är en rätt förnuftig människa. Och med förnuftig menar jag det att mina beslut varit baserade utifrån logiska, sakliga och vetenskapliga underlag. Inget flumflum här inte, no sir-eeee. Det kritiska och cerebrala tänkandet ligger nära till hands och berättar någon om en företeelse som låter lite udda kommer tankarna direkt ”finns det någon forskning på det här?” ” Vad säger datan, statistiken?” Vi lever mycket i den externa världen, den fysikaliska, tror vi iaf. Fakta is king. Analys och kritiskt tänkande dess bödlar. Jag tror många känner igen sig i det här. Speciellt om man är man och formats av miljön som jag själv växt upp i. Killar, pojkar, män ska vara förnuftiga, logiska och genomtänkta. Vi ska använda vår hjärna och om inte kontrollera vår omvärld iaf försöka forma, kuva den. Känslor och de interna samtalen, dialogen med dig själv ska hållas fåordiga och korta eller gärna inte alls. Vi lever i det vi kan ta tag, stenen vi kan hugga, träet vi kan klyva, konstruktionen vi kan bygga. Vår omvärld frodas och livet reser vi så alla kan skåda, inom oss ekar tomheten. När jag växte upp spelade jag ishockey. Jag älskade spelet men avskydde omklädningsrummet. Jargongen, pikarna, osäkerheten. Unga mäns grogrund för inre osäkerheten och behovet av att forma sin omgivning. Det är säkert inte den sociala miljön alla har växt upp i. Men jag vet att jag inte är ensam om det heller.

Vad kan det här ha med ekonomisk frihet, FIRE, personliga målsättningar och drömmar att göra då?

För det första så tror jag att många av de som kommit in på spåren av minimalism, FIRE, ekonomisk frihet, downshifiting, kalla-det-vad-du-vill, har lyssnat på något väldigt viktigt, nämligen våran intuition. Den här inre, ofta lågmälda, rösten som sagt oss att något är fel. Livet jag lever idag är inte rätt och jag vill, nej, jag behöver förändra något. Men vad? Det är den här rösten ett av mina första inlägg handlade om. Frekvensen som ligger i bakgrunden, den vi inte hör om vi inte aktivt söker den. Ibland blir den externa världen förmycket och lamslår oss. Vi blir utmattade, trötta. Vi orkar inte ta in mer utifrån. Vi tvingas in i ett stadie där vi tillslut hamnar i ett inre rum där vi tvingas möta oss själva. Jag tror att den inre dialogen är en bristvara i vårat samhälle idag. 

En av de podcasts jag brukar gilla att lyssna på är Björn och Navid. Deras första avsnitt handlar just om Intuitionen. Björn Natthiko Lindeblad som levt ett buddhistisk munkliv  i Thailand i 16 år återvände hem och blev Sveriges egna lilla mys-munk. För en sån  måste väl förnuftet ha? Keep it real, liksom.  Han reflekterar över att vårat samhälle och institutioner drivs väldigt mycket av ett förnuft eller intellektuellt synsätt. Problemet är att vi människor inte är förnuftiga. Vi drivs av massor av olika känslor och kroppsliga fysiska funktioner. Här skulle man kunna göra en direkt koppling till börsen och agerandet med investeringar. Vi vill gärna slå index, syssla med stock picking osv för att ”vi har en plan”. När det blir svajsning på börsen så börjar den där ”buy an hold”-aktien kanske inte så självklar. Psykologin spelar in och förnuftet åker ut genom fönstret.

Lyssna gärna på avsnittet nedan när ni har en lugn stund till övers.







För att återknyta till min egen resa och intuitionen så har min förmåga till att lyssna på min inre röst gjort det möjligt att precisera vad det är jag behöver i livet. Vad som är viktigt och av värde. Nu är tyvärr inte intuitionen så proaktiv och fixig av sig. Den är mer responsiv och ett svar på de frågor som kommer till oss. Men nu kommer det häftiga. Förnuftet är dock en jäkel på fixa grejer. Förnuftet läser ekonomibloggar på löpande band, lägger upp sparstrategier och gör excelsnurror tills vi vadar fram handlingsplaner. Det naturliga borde då vara att dessa två, förnuftet och känslan samarbetar. 

Intuitionen är vår kompass och det cerebrala vår farkost. Och det är det här minimalism, FIRE, ekonomisk frihet, downshifting, kalla-det-vad-du-vill, är för mig. Det är ett samarbete mellan förnuft och känsla för att ta mig framåt och utvecklas till en bättre version av mig själv. Att vara lycklig och att vara fri. Visst kan förnuftet spara ihop några miljoner och jag kan bli ekonomisk fri. Men utan att lyssna på min inre röst på vägen skulle jag vara rätt vilsen när jag nådde fram till målet.


Det har varit en utmaning för mig att lyssna på min intuition. Det kommer inte naturligt för mig. Eller det kommer säkert väldigt naturligt egentligen. Den förmågan är bara effektivt borttränad i den miljön jag växt upp i. Mitt förnuft säger att jag är kanske 80% cerebral och 20% intuition idag. Kanske. Min känsla säger att det inte går att mäta. Men jag vet att jag mår bättre när jag lyssnar på mig själv och de val jag gjort på senare år kommer ifrån ett samarbete mellan min känsla och mitt förnuft. Och det har jag mått väldigt bra av.

Lyssnar ni på er inre röst?

onsdag 5 december 2018

011. Tips på podcast


Howdy käre läsare!
Rullade in på jobbet i svinottan och såg till min förvåning att outlook-kalendern gapade tom och mötesfri. Passar på att ta fikapausen för att be er om lite podcast-tips på intressanta (läs existentiella) lyssningar. Gärna FIRE eller Downshifting-orienterat men även andra typer av intressanta lyssningar. Dagens ska spenderas med att ”rita” på jobbet och då passar det bra med att ha nått att lyssna på samtidigt. De jag brukar/har lyssnat på hittills (som ni inte behöver tipsa om) är:

  • Mad Fientist – En favorit
  • ChooseFI – Många avsnitt och har inte lyssnat på alla.
  • Financial Freedom -  av Grant Sabatier, har lyssnat på några avsnitt.
  • Andra Sätt – downshift.se
  • Björn & Navid – Myspod om livet och samtalet.
  • Filosofiska Rummet – SR


Vill gärna fylla på lyssnarlistan så kom gärna med tips eller länka till era egna listor om ni har sådana redan färdigställda. 
Det skulle uppskattas mycket!