Inlägg

It's Alive! (knappt)

Nu var det drygt två månader sedan jag skrev något här på bloggen. Året 2020 har haft en lite skumpig start för familjen här hemma. Energinivåerna har varit nedtryckta i skosulorna och livsgnistan liknat en torskfilé i frysdisken på den lokala mataffären. Utöver den sedvanliga späkningen för årstiden att sitta i lysrörskontor under årets mörka tider och fundera vad det är för fel på en som utsätter sig för sånt här, så har även barnens sjukdomar avlöst varandra. När jag häromdagen insåg att jag precis fått min första natt med 6 timmar oavbruten sömn sedan första gången på mitten av december trillade polletten ned att jag nog inte är i helt toppskick helt enkelt. Efter vattkopporna kom magsjukan och sedan förkylning för 2,5-åringen. Så vips har det tydligen gått 2 månader. Ta-da! Vi betade av en rätt stor familjejul hemma hos oss med kusiner till barnen och 16 vuxna. Något vi inte kommer göra om konstaterade vi när vi satt utslagna i soffan efter stormen. Det var absolut inte så

16 000 kronorsharen

Bild
För en vecka sedan skulle jag köra hem från jobbet vid halv sex-tiden. Det var mörkt och en del snö och is på vägen. Jag brukar cykla de 13 km till jobbet när det är ljust och vardagen hinns med. Men nu under vinterns mörker tar jag bilen. Främst för att den rätt smala landsvägen ut till oss har en del fartdårar som INTE kör i 70, men också för att jag är lite bekväm av mig. Ur diket skjuts en kamikaze-hare med en enda önskan. Att dö. Jag han knappt få foten på bromsen och än mindre stanna bilen innan haren löste en enkel biljett till Nangijala. Haren katapulterades ut i diket, fast denna gång på andra sidan vägen. Det hela var över på under en sekund. Jag kollade att haren var död med hjälp av lampan på mobilen och tyckte mig samtidigt höra räven i busken dregla över kommande skrovmål. Satte mig i bilen och fortsatte resan hemåt, tacksam för att det inte var en älg. När jag kom hem kunde jag konstatera att delar av kylargrillen var trasig och höger dimljus var helt intryckt och

Se dokumentären Playing With FIRE gratis.

Dokumentären Playing With FIRE har lagts upp för en tidsbegränsning gratis visning på Vimeo. Jag förstår det som att det är Ally bank som lagt upp den. Filmen ligger uppe här: Playing With FIRE Password är : FIRE Filmen ligger uppe till 11 december. Jag har själv inte hunnit se den men ska försöka göra det i helgen. Trevlig fredag på er!

Förnuft och hjärta

Ibland får jag känslan av att jag slösar bort min tid genom att lönearbeta på mitt jobb. Känslan kommer ofta i vågor. Just nu är jag inne i en period där jag ifrågasätter mitt lönearbete nästan dagligen. Anledningen till att jag ifrågasätter är inte för att jag vantrivs på jobbet. Jag har ingen måndagsångest eller en kvällsklump i magen på söndagen. Ingen ohanterbar stress eller jobbig chef. Trevliga kollegor (iaf några med gemensamma intressen) och över lag är projekten rätt roliga. Så vad är problemet då? Varför går jag runt med den här själsliga rastlösheten? Förnuftet säger till mig:  Ja, du är på rätt plats i din tid just nu. Att vara fast anställd när man har småbarn är ju rätt väg att gå! Varje dag jag sitter här på kontoret trillar pengar in. Om jag skulle bli sjuk får jag ändå pengar. Skulle barnen bli sjuka och jag hemma med dom skulle jag ändå få pengar. Skulle jag vara föräldraledig och hemma med familjen skulle jag ändå få pengar. Förnuftet talar till mig med en lugn

Vilken tid lever du i?

Under sommaren hade jag ett besök under några dagar. Det var ett trevligt besök även om jag inte direkt skulle säga att vi är speciellt nära eller har någon djupare kontakt. Något som slog mig under besöket var hur mycket personen lever i det förflutna och ständigt pratade om minnen och saker som passerat tidens tand. Den här tanken bet sig fast under sommaren och jag har fortsatt tänka på det en hel del utifrån mitt eget beteende och synsätt. I mitt beteende uppenbarar sig det i att jag sällan pratar om saker som varit, jag har väldigt få eller inga nostalgiska minnen från min uppväxt. Mitt minne är ofta väldigt dåligt och jag kommer nästan aldrig ihåg händelser som barndomsvänner tar upp ifall man springer på en. Att minnet är dåligt tror jag inte beror på så mycket att jag "bara har dåligt minne" som i att jag medvetet sorterat bort sånt som jag inte tycker varit relevant att komma ihåg. Jag har inget större intresse för historia för den delen heller. Däremot lever jag

Skörda lök

Bild
Året i odlingarna har inte riktigt blivit som vi hade önskat i början av året. Projektet med villavagnen och inkopplingen av det kommunala avloppet kom och skuggade mycket av det andra projekten vi hade tänkt ta tag i under våren och sommaren. Men vi pratade om det tidigt och gick in i våren med inställningen att "det får bli lite som det blir". Det har nästan blivit ett motto här ute. En viktig del för oss att behålla njutningen med att bo såhär är att hålla trösklarna lagom höga och projekten på lagom armlängds avstånd. Skulle vi gå runt här på gården och bara se allt som behöver göras skulle det inte bli lustfyllt att bo såhär. Vi upplever att det finns två sidor på myntet här. Vad som kan ses som en nackdel är att projekten och sysslor aldrig tar slut. Ser vi bara att-göra-listan och inte kan koppla bort blir det stressigt och friktion uppstår. Men fördelen är att möjligheterna är också näst intill oändliga för att skapa och komma på inspirerande nya projekt. Något som

Tillbaka efter ledigheten

Bild
Idag har det varit en återvändo till "saltgruvan" igen efter sju veckors ledighet. Under dagen har jag fått höra "det är skönt att få lite rutiner igen" tre gånger från olika kollegor. Det verkar vara någon form av mantra. Men först ska jag säga att inte haft någon ångest eller legat och vridit mig i sängen under natten för att återgå till jobbet denna morgon. Skulle jag hellre velat vara hemma istället? Svar ja. Men jag är ändå tacksam för de sju fina veckorna som jag fått spendera med familjen. Under sommaren har min närvaro på bloggen varit knaper, som säkert alla mina tre läsare lagt märke till. Jag har inte digitalt detoxat eller på annat sätt medvetet dragit mig från bloggen utan det har bara varit rätt fullt upp med stora och små projekt hemma. Tiden, eller energin kanske är mer korrekt, har inte riktigt infunnit sig för bloggen. Den här sommaren med dess ledighet har varit ett smakprov på det friare liv vi strävar efter. Det har funnits tid för närvaro,