onsdag 12 februari 2020

070. It's Alive! (knappt)

Hej!

Nu var det drygt två månader sedan jag skrev något här på bloggen. Året 2020 har haft en lite skumpig start för familjen här hemma. Energinivåerna har varit nedtryckta i skosulorna och livsgnistan liknat en torskfilé i frysdisken på den lokala mataffären.

Utöver den sedvanliga späkningen för årstiden att sitta i lysrörskontor under årets mörka tider och fundera vad det är för fel på en som utsätter sig för sånt här, så har även barnens sjukdomar avlöst varandra.

När jag häromdagen insåg att jag precis fått min första natt med 6 timmar oavbruten sömn sedan första gången på mitten av december trillade polletten ned att jag nog inte är i helt toppskick helt enkelt.

Efter vattkopporna kom magsjukan och sedan förkylning för 2,5-åringen. Så vips har det tydligen gått 2 månader. Ta-da!

Vi betade av en rätt stor familjejul hemma hos oss med kusiner till barnen och 16 vuxna. Något vi inte kommer göra om konstaterade vi när vi satt utslagna i soffan efter stormen. Det var absolut inte så vi vill ha vårat firande. Det blev för mycket. Av allt. Visserligen var en bidragande faktor två sömnlösa dygn med sjuka barn innan julafton. Tydligen höll jag ett välkomsttal till hela församlingen också som jag inte ens minns att jag höll. Det var uppskattat iaf så det kan ju inte ha varit något opassande. Kanske sjöng jag ledmotivet till Greta Gris. Vem vet.

En fördel med min sömnurlakade tidsresa är att sparandet har gått på autopilot och att portföljen växer och frodas. Jag har även börjat med lite belåning med Avanzas superlån för att få en hävstång på portföljen. Inspirerad av 10årsplanen upplägg fast med en mer blygsamt angrepp. Jag kommer återkomma till detta i ett senare inlägg nu snart.

Mina övriga mål som Fit By 40 och skrivande och målande har fått stryka på foten och ersatts av SÖMN OCH DAGDRÖMMAR OM DRÖMMAR. Nu när det börjar bli lite ljusare hoppas jag på att energin återvänder och förmågan att tänka och motivationen till att genomföra något annat än "att överleva dagen". Varken hjärnan eller kroppen har fungerat speciellt väl under senaste tidens prövningar.

I slutet av månaden kommer vi ha betat av 18 månader på vår planerade sparresa på utsatta 100 månader. Alltså 1,5 år och 18% av totala resan. Det förtjänar ju såklart en avstämning.

Bot och bättring.

Ha en fin onsdag!

/Flow

tisdag 10 december 2019

069. 16 000 kronorsharen

För en vecka sedan skulle jag köra hem från jobbet vid halv sex-tiden. Det var mörkt och en del snö och is på vägen. Jag brukar cykla de 13 km till jobbet när det är ljust och vardagen hinns med. Men nu under vinterns mörker tar jag bilen. Främst för att den rätt smala landsvägen ut till oss har en del fartdårar som INTE kör i 70, men också för att jag är lite bekväm av mig.

Ur diket katapulteras en kamikaze-hare med en enda önskan. Att dö. Jag han knappt få foten på bromsen och än mindre stanna bilen innan haren löste en enkel biljett till Nangijala. Haren katapulterades återigen ut i diket, fast denna gång på andra sidan vägen. Det hela var över på under en sekund.

Jag kollade att haren var död med hjälp av lampan på mobilen och tyckte mig samtidigt höra räven i busken dregla över kommande skrovmål. Satte mig i bilen och fortsatte resan hemåt, tacksam för att det inte var en älg.

När jag kom hem kunde jag konstatera att delar av kylargrillen var trasig och höger dimljus var helt intryckt och låg löst "inne i bilen". Tidigare har jag nämnt att vår bil en lite av en skrothög som går under smeknamnet "Silverfisken". Så jag var inte särskilt upprörd över själva skadan då det kan ses som battle scars på en krigare. Vi är alltså endast ett påsvetsat armeringsnät ifrån att få en statistroll i nästa Mad Max-film. Jag gick in och umgicks med familjen istället och tänkte att jag tar tag i det imorgon.

Morgonen där på ringde jag vårt försäkringsbolag. Vi har en halvförsäkring mest för att kunna ha bärgningshjälp (som räddat oss 3 gånger senaste 5 åren och betalat sig självt) men jag hade också tecknat en viltolycksförsäkring för 12 eller 16kr månaden. Vi bor ju som vi gör och nästan dagligen är det rådjur, rävar eller annat småvilt på vägen. Ibland även älg. Försäkringsbolaget försäkrade oss med 6 000kr utan självrisk och jag tänkte att det borde räcka för att byta dimljus och fäste. Ringde således försäkringsbolagets verkstad för att få skadan bedömd och bokade en tid direkt på morgonen.

När jag rullade in bilen genom verkstadsporten, stängde av motorn och klev ur möttes jag till min förvåning av ett "oj oj oj". Det finns ett antal platser som man inte vill höra "oj oj oj" på, varav en plats är mottagningsrum på sjukhus och en annan plats är en bilverkstad.

Tydligen hade Silverfiskens tillverkare, som är av fransk härkomst, tänkt till ordentligt och tillverkar hela nedre karosspartiet i ett enda stort parti av gjutet plast. Så skulle dimljuset bytas ut på Monsieur Silverfisk så var man tvungen att byta ut hela konkarongen. Och det skulle det kosta många Euros! Mon dieu!

Mekarn' gnuggade sina händer i en trasa medans han levererade dödsdomen. Han tyckte inte bilen var värd det och att det var bara att lösa in den för det skulle kosta minst 15-16 000kr att byta allt. Här någonstans slocknade min sömndepriverad småbarnsföräldershjärna.

När jag kvicknade till någon sekund senare kunde jag förklara för den ädla automobilverkstadskonsulten att Silverfisken inte innehöll helförsäkring så det skulle minsann inte lösas in något inom den närmaste tiden i det här sammanhanget. Han verkade genuint förvånad att jag inte hade en helförsäkring på en 12 år gammal bil med drygt 20k mil och ett marknadsvärde av ett paket frysta fiskpinnar. Hans förslag var att skrota bilen för reservdelar istället.

Jag tackade för hans förslag och stoppade det i min mentala papperskorg och önskade honom en trevlig dag. Medans jag backade ur garaget började en lysande idé formas i min frugal-skadade hjärna och hur jag skulle kunna lösa den här situationen.

Skruvdragare med borr och buntband - hur man lagar en bil.

Jag började fästa grillen med buntband och borrade sedan hål i plasten på karossen för att fästa grillen i nerkant samt att fästa dimljuset. Döm till min förvåning när jag testade lampan och den fungerade.

Lagningen "syns knappt". På fotot här är dock inte alla buntband runt dimljuset med.
Men lagningen kostade alltså 0kr då jag hade allt material hemma. Grillen fixade
jag till och buntbandade ihop så gott mitt estetiska arkitektsinne kunde.

Detta misstänker jag var "biljettluckan" för
harens biljett till andra sidan.

Mekarns inställning om att skrota bilen på grund av en intryckt, dock inte trasigt (han kollade inte ens), dimljus är i min mening symptomen på den sjukdomen vi människor har i dag i slit- och slängsamhället. Så fort något blir fult eller tillknycklat så är det en "ursäkt" för att köpa nytt eller byta ut. Något som jag tycker är helt befängt. Silverfisken ålar vidare. Förr eller senare kommer den till slutet på sin väg, som vi alla kommer. Men det är inte den här dagen iaf.

/Flow

måndag 9 december 2019

068. Reflektioner på Playing With FIRE och ett tips

Vi var nog en del som såg dokumentären Playing With FIRE i helgen då den lagts ut för en tidsbegränsad gratis åskådning av banken Alley Bank. Poletten trillade ner varför de lagt ut den när skaparen i en scen sitter och produkt-"placerar" ( bada-bom-tsh) sina pengar på deras hemsida i scen i filmen.

Jag tänkte inte ge mig in i någon längre analys av filmen men ville mest stolpa ner några tankar som flög runt mitt huvud när jag såg den. Fru Flow var också närvarande och vi såg filmen tillsammans. Även om hon helt är med på vår resa så är hennes intresse och kunskap om detaljerna kring FIRE rätt låga. Något som ger mig en pedagogisk uppgift att förklara och uppdatera var vi är på vår resa men jämna mellanrum en bra verklighetskontroll för mig själv. När jag pratar siffror frågar hon i känslor tex. Vilket nog är nyttigt för oss bägge i det stora hela.

Så till filmen då. Den är välproducerad och snyggt redigerad. Det märks att skaparen jobbat inom film. Dock troligtvis inte jättemycket med narrativ och dramaturgi. För jag upplevde att det saknades rätt mycket djup och förankring i deras motiv, utmaningar och framför allt UTVECKLING.

De frågar sig rätt frågor, som vad vill jag egentligen med mitt liv och hur ska vi leva det? De hittar en väg (FIRE) och påbörjar resan. Frugans part i det hela är helt klart mest intressant då hennes känsloliv verkar djupast nerträskat i konsuminsmen. Jag hade önskat att vi hade fått följa hennes tankar mer under resan på det avkall och förändringar hon gör.

De (frugan) formulerar en lista på vad som är viktigt i deras liv. Men jag saknar även här att det följer upp den listan genom filmen. Vilka saker gjorde de mer av tex?

De flyttar och börjar spara. Men jag saknar hur det gick tillväga och vilka effekter de hade i deras vardagsliv. Det flimmrar förbi några sparkvotsprocent mellan klippen som inte ger oss så mycket mer än att i slutet så har de (kanske) 10 år kvar till de når FIRE.

De intervjuar en hel hög med FIRE-folk och här blev vi redigt nyfikna på hur deras resa sett ut mer i detalj och hur de uppnådde FIRE och vad det medförde. Jag kände väl till de flesta innan och hade koll på dom men Fru Flow ställde sig frågande vid varje intervju. Tillägg är väl att Vicki Robins fick lite mer utrymme. Men Fru Flow kände ändå att det var rätt simmigt och att hon inte fattade vem hon var mer än författare till boken Moeny or Your Life.

En önskan kanske vore att de hade intervjuat sig själva mer och skalat av några av alla de andra. Ibland kändes det som en bucket list av FIRE-folk som "bara måste vara med".

Nu kanske det låter som jag är väldigt kritisk mot filmen, men jag tyckte den var helt ok. Jag ska nog se om den och se om jag missat något eller får ut mer av den vid en andra tittning. Men just nu känner jag att jag kommer inte minnas mycket från den om några månader.

För er som försöker inviga nya människor, partners, vänner what not, i FIRE så kan jag istället rekommendera Pete Adeneys (Mr. Money Mustache) föreläsning nedan. Den är både informativ och väldigt inspirerande. Det var ett av de bästa pedagogiska korten jag hade när jag skulle förklara FIRE för Fru Flow. Se den med din "inte helt övertygade partner" eller bara för att peppa dig själv på din resa,



Filmen Playing With FIRE ligger uppe gratis några dagar till och länken finns HÄR.

Trevlig måndag på er!

/Flow

fredag 6 december 2019

067. Se dokumentären Playing With FIRE gratis.

Dokumentären Playing With FIRE har lagts upp för en tidsbegränsning gratis visning på Vimeo. Jag förstår det som att det är Ally bank som lagt upp den.

Filmen ligger uppe här: Playing With FIRE

Password är : FIRE

Filmen ligger uppe till 11 december.

Jag har själv inte hunnit se den men ska försöka göra det i helgen.

Trevlig fredag på er!

fredag 29 november 2019

066. Avstämning november

Vanligtvis brukar jag inte göra avstämning månadsvis här på bloggen. Tidigare har jag postat lite sparkvoter på Instagram och gjorde en årsavstämning för några månader sedan.

Nu är vi 15 månader in på vår sparresa. Tidsramen har vi satt på 100 månader, fram till slutet av 2026. Så vi har nu alltså genomfört 15% av vårt sparade tidsmässigt.

Sparkvoten för november landade på 62,68%. 

Investerat kapital på ISK ligger på 402 000kr.

Både oktober och november har varit lite sämre löneinkomster på grund av föräldraledighet, VAB och några sjukdagar. Detta har kompenserats något med side hustles och en stark börs.

På det hela taget är vi rätt nöjda med resultatet på sparandet hittills då ingen av oss haft en sådan summa sparat tidigare. Nästa delmål vi ser fram emot att bocka av på vår mål-sida här på bloggen är 500 000kr. Detta borde rimligtvis ske till våren 2020 om inte börsen surar rejält tills dess. Det är bara att tugga på så blir det nog bra till slut.

Helgen fylls av pepparkaksbak och lite adventspyssel. Black Friday duckar vi. Huga.

Ha en trevlig fredag.