Hem till gården, del I

Det här är en liten bakgrundshistoria för hur vi hamnat på det spåret vi är på idag. Dörren står på glänt, välkommen att stiga in i värmen...

För ungefär åtta år sedan träffade jag kvinnan som idag är min fru. När vi träffades bodde jag utomlands och hade gjort det några år. Tankarna hade inte direkt landat och jag var osäker på var jag skulle ta vägen. Att återvända hem till Sverige var ett alternativ men absolut inte en självklarhet just då. När jag träffade min fru bestämde jag, eller vi till slut att vi ville bo i Sverige. Hon bodde då i Göteborg, och jag flyttade dit och började jobba på en större teknikkonsultfirma inom samhällsplanering.

Allt var frid och fröjd. Jobbet gick som på räls. Goda tider för företaget med fulla orderböcker. Marknaden var het och skrek efter folk. Det var bostadsbrist, högkonjunktur och nya vinstrekord år efter år. Jag gjorde som man oftast gör. Jag jobbade på allt vad jag kunde, orkade och bet ihop. Mantrat som det oftast är på konsultföretag  var att alltid säga ja till ett jobb. Arbetstiden skulle debiteras så mycket som möjligt och med gruppmöten, APT, datorstrul, fikaraster osv. blev dagarna ofta långa. I perioder jobbade jag betydligt mer än 40 timmar på en arbetsvecka.

Under en period på fem år hade merparten av mina närmaste kollegor bytt jobb, sjukskrivits eller på annat sätt försvunnit. Själv upplevde jag mig vara mitt uppe i malströmmen och fann inte tid för reflektion eller att landa i mina tankar. Debiteringssnaran satt med stadigt grepp kring min hals. Nya kollegor dök upp i en stadig ström. Timmar debiterades, resultaten ökade, människorna byttes ut. Jag knogade på, fick större projekt, mer ansvar som matchades med en 2% löneökning. 

Vi hade under dessa år gjort en mycket bra investering och skaffat ett sommarhus för att komma bort från staden och stressen. Rent ekonomiskt blev det inte så bra affär men vi bär med oss många fina minnen idag från tiden i stugan. Men det var en påfrestande tid för mig Förkylningarna avlöste varandra, jag kände en konstant trötthet och att jag hela tiden skrapade i botten på en tom tunna efter energi. Besök på vårdcentraler visade inget fel. Inget var fel. Vi tittade på film men jag minns inte vad vi tittat på när vi stängt av. Tankarna var på projekt och jobbets att-göra-listor. Det var ohållbart för min del att fortsätta mitt liv såhär. För nånting VAR ju fel. 

Min fru inspekterar odlingen vi hade på vårat dåvarande landställe.


Vi satte oss ner hemma för att prata om vad vi ville göra med våra liv. Vilka mål har vi och vad är våra behov. Vi bodde i en stad som vi inte använde. Vi fikade aldrig på caféer, vi hade inget intresse i att shoppa. Även om vi älskar mat och dryck så gillar vi mer att vara hemma och laga maten än att gå ut och äta den på restaurang. All vår fritid spenderades med att komma bort från staden och ut på landet eller naturen. Frågan var rätt lätt att formulera; vad gör vi här?

Ingen av oss hade en familj i Göteborg och vi hade börjat prata om att skaffa vår egen. Det var dags att gå vidare helt enkelt. Vi behövde byta sammanhang och komma in i ett annat tempo. Vi hade bestämt oss och nu gick det undan. På några få månader vände vi vårt liv helt.

Fortsättning på texten kommer i del II.

Kommentarer

  1. Åhå wooow, det här är som en svensk version av Frugalwoods! Det var ju precis så här de gjorde...permission från det svartvita livet i stan för sina hikes på helgerna då de kände att de för några timmarkunde andas och se färgerna. Jag får gåshud av er berättelse, ser stort fram emot nästa inlägg.

    Och det där med debiteringsgrad....jag inser att jag varit mycket förskonad i yrkeslivet eftersom jag aldrig jobbat som konsult. Det verkar vidrigt rent ut sagt. Man förväntas trolla med knäna, få in all admin vid sidan om liksom. Bläk bläk, respektlöst. Lite som doping, kan funka på kort sikt, men inte i förlängningen.

    SvaraRadera
  2. Känner till Frugalwoods men bara till namn/omnämnande. De har väl skrivit en bok? Får kolla upp närmare. Tack för tips!

    SvaraRadera
  3. Och debitering/timredovisning är verkligen ur hades sprunget. Fy, den moderna marknadtidens piska som viner över löneslavarnas kuvade ryggar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta med att någon kom på att man kan sälja tid. Förr, innan klockan, fanns i te detta. Klockan kom och dygnet kunde styckas upp i något som kund säljas. Uschibusch.

      Glad att ni gjorde en 180˚ och fann rätt spår. Som EB säger - en svensk Frugalwoods.

      Radera
    2. Har inte tänkt jättemycket på konceptet tid men känner mig spontant att tid är rätt abstrakt för mig. Att se tid som en resurs sätter man den i relation till någon form av konsumtion eller produktion och det är här jag stretar emot lite. Tid som inte är linjärt koncept, som är en ebb eller flod av sin existens, den bara är, jag bara är.
      Ska fundera och läsa på lite om det här, blev väldigt fascinerad nu!

      Radera
    3. Tio tankar om tid av Bodil J är ingen dålig start.

      Radera
    4. Spännande, såg att de hade på bibblan!

      Radera
  4. Får rysningar när jag läser er story. Det är just detta jag vill på något sätt undvika att hamna i från början. Att leva livet i linje med det som är värdefullt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror det är lätt hänt att man inte är uppmärksam på hur djupt ner i gropen man är. Man fokuserar bara på nästa spadtag, och nästa och nästa. Tillslut kommer man inte upp. Bra att du är medveten om det iaf, det tror jag är en bra förutsättning för att förhindra att situationen blir ohållbar.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt billigt matbröd

It's Alive! (knappt)

Att säga nej till karriären