tisdag 10 december 2019

069. 16 000 kronorsharen

För en vecka sedan skulle jag köra hem från jobbet vid halv sex-tiden. Det var mörkt och en del snö och is på vägen. Jag brukar cykla de 13 km till jobbet när det är ljust och vardagen hinns med. Men nu under vinterns mörker tar jag bilen. Främst för att den rätt smala landsvägen ut till oss har en del fartdårar som INTE kör i 70, men också för att jag är lite bekväm av mig.

Ur diket katapulteras en kamikaze-hare med en enda önskan. Att dö. Jag han knappt få foten på bromsen och än mindre stanna bilen innan haren löste en enkel biljett till Nangijala. Haren katapulterades återigen ut i diket, fast denna gång på andra sidan vägen. Det hela var över på under en sekund.

Jag kollade att haren var död med hjälp av lampan på mobilen och tyckte mig samtidigt höra räven i busken dregla över kommande skrovmål. Satte mig i bilen och fortsatte resan hemåt, tacksam för att det inte var en älg.

När jag kom hem kunde jag konstatera att delar av kylargrillen var trasig och höger dimljus var helt intryckt och låg löst "inne i bilen". Tidigare har jag nämnt att vår bil en lite av en skrothög som går under smeknamnet "Silverfisken". Så jag var inte särskilt upprörd över själva skadan då det kan ses som battle scars på en krigare. Vi är alltså endast ett påsvetsat armeringsnät ifrån att få en statistroll i nästa Mad Max-film. Jag gick in och umgicks med familjen istället och tänkte att jag tar tag i det imorgon.

Morgonen där på ringde jag vårt försäkringsbolag. Vi har en halvförsäkring mest för att kunna ha bärgningshjälp (som räddat oss 3 gånger senaste 5 åren och betalat sig självt) men jag hade också tecknat en viltolycksförsäkring för 12 eller 16kr månaden. Vi bor ju som vi gör och nästan dagligen är det rådjur, rävar eller annat småvilt på vägen. Ibland även älg. Försäkringsbolaget försäkrade oss med 6 000kr utan självrisk och jag tänkte att det borde räcka för att byta dimljus och fäste. Ringde således försäkringsbolagets verkstad för att få skadan bedömd och bokade en tid direkt på morgonen.

När jag rullade in bilen genom verkstadsporten, stängde av motorn och klev ur möttes jag till min förvåning av ett "oj oj oj". Det finns ett antal platser som man inte vill höra "oj oj oj" på, varav en plats är mottagningsrum på sjukhus och en annan plats är en bilverkstad.

Tydligen hade Silverfiskens tillverkare, som är av fransk härkomst, tänkt till ordentligt och tillverkar hela nedre karosspartiet i ett enda stort parti av gjutet plast. Så skulle dimljuset bytas ut på Monsieur Silverfisk så var man tvungen att byta ut hela konkarongen. Och det skulle det kosta många Euros! Mon dieu!

Mekarn' gnuggade sina händer i en trasa medans han levererade dödsdomen. Han tyckte inte bilen var värd det och att det var bara att lösa in den för det skulle kosta minst 15-16 000kr att byta allt. Här någonstans slocknade min sömndepriverad småbarnsföräldershjärna.

När jag kvicknade till någon sekund senare kunde jag förklara för den ädla automobilverkstadskonsulten att Silverfisken inte innehöll helförsäkring så det skulle minsann inte lösas in något inom den närmaste tiden i det här sammanhanget. Han verkade genuint förvånad att jag inte hade en helförsäkring på en 12 år gammal bil med drygt 20k mil och ett marknadsvärde av ett paket frysta fiskpinnar. Hans förslag var att skrota bilen för reservdelar istället.

Jag tackade för hans förslag och stoppade det i min mentala papperskorg och önskade honom en trevlig dag. Medans jag backade ur garaget började en lysande idé formas i min frugal-skadade hjärna och hur jag skulle kunna lösa den här situationen.

Skruvdragare med borr och buntband - hur man lagar en bil.

Jag började fästa grillen med buntband och borrade sedan hål i plasten på karossen för att fästa grillen i nerkant samt att fästa dimljuset. Döm till min förvåning när jag testade lampan och den fungerade.

Lagningen "syns knappt". På fotot här är dock inte alla buntband runt dimljuset med.
Men lagningen kostade alltså 0kr då jag hade allt material hemma. Grillen fixade
jag till och buntbandade ihop så gott mitt estetiska arkitektsinne kunde.

Detta misstänker jag var "biljettluckan" för
harens biljett till andra sidan.

Mekarns inställning om att skrota bilen på grund av en intryckt, dock inte trasigt (han kollade inte ens), dimljus är i min mening symptomen på den sjukdomen vi människor har i dag i slit- och slängsamhället. Så fort något blir fult eller tillknycklat så är det en "ursäkt" för att köpa nytt eller byta ut. Något som jag tycker är helt befängt. Silverfisken ålar vidare. Förr eller senare kommer den till slutet på sin väg, som vi alla kommer. Men det är inte den här dagen iaf.

/Flow

7 kommentarer:

  1. Imponerande och inspirerande! Bra jobbat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha för kommentar och pepp! :)

      Radera
  2. Fin redogörelse som rymmer mycket. Ond(?), bråd död. DIY. Kritik mot slitochslängsamhället. Franska och vardagsrealism.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som ett av mina mer heltäckande inlägg. ;-)

      Radera
    2. Sa du så här till bilmeken: "Hare´ bra" ?

      Radera
    3. Jo, men han svarade inte för han tyckte väl det blev för mycket snack och för lite verkstad.

      Radera
    4. Synd, det är verkligen ett högoktanigt skämt annars.

      Radera