torsdag 15 augusti 2019

049. Vilken tid lever du i?

Under sommaren hade jag besök av min far under några dagar. Det var ett trevligt besök även om jag inte direkt skulle säga att vi är speciellt nära eller har någon djupare kontakt. Något som slog mig under besöket var hur mycket han lever i det förflutna. Den här tanken bet sig fast under sommaren och jag har fortsatt tänka på det en hel del utifrån mitt eget beteende och synsätt.

Först ska jag förklara lite närmare vad jag menar med att min far lever i det förflutna. När vi pratar och han för samtalet leds vi oftast, om inte alltid, in i historier om hans liv som idrottsman, historiska händelser (mest slag och andra världskriget osv) och ibland en del historier om oss barn och vår uppväxt (så som han minns det). Det hela kan te sig naturligt för en 70+:are att börja se sitt liv i retrospektiv studie. Men faktum är att jag nu blev varse om att så här har han varit under mina snart 40 levnadsår så vitt jag kan minnas. Det är ständiga tillbakablickar som blandas med både nostalgi, ånger och förundran över historiska händelser och personer. Vi har aldrig pratat om drömmar inför framtiden, nya teknologiska uppfinningar, några omfattande planer för nästa jul osv. Det är som att han lever ett liv från dåtid till nutid.

Det här menar jag inte som någon kritik mot honom och hans beteende utan det har mer uppenbarat sig som en stilla insikt. Klart att det här beteendet förstärks av att vara på ålderns höst och att vågskålen tippat över mot tid som varit än tid som kommer. Insikten blev en katalysator för tänka mer på mitt liv och den tid jag lever i. Och inte utan att dra på smilbanden inser jag att jag är exakt likadan. Fast tvärt om. Om min far lever i dåtid till nutid så lever jag garanterat i nutid till framtid.

I mitt beteende uppenbarar sig det i att jag sällan pratar om saker som varit, jag har väldigt få eller inga nostalgiska minnen från min uppväxt. Mitt minne är ofta väldigt dåligt och jag kommer nästan aldrig ihåg händelser som barndomsvänner tar upp ifall man springer på en. Att minnet är dåligt tror jag inte beror på så mycket att jag "bara har dåligt minne" som i att jag medvetet sorterat bort sånt som jag inte tycker varit relevant att komma ihåg. Jag har inget större intresse för historia för den delen heller.

Däremot lever jag i planeringens värld och är nästan besatt av hur mitt framtida liv kan se ut och vad jag ska eller kan eller vill göra i framtiden. Jag har aldrig haft åldersnoja utan bara sett fram emot vad som kan finnas runt hörnet på nästa veckan/månad/år. När det är sommar sitter jag och tänker på julen och va mysigt det kommer bli att baka pepparkakor med dottern och när det är vinter sitter jag och tänker på hur mysigt vi kommer ha det när det blir varmt och ljust och vi kan bada till sommaren. Jag älskar framtidsvisioner och Science Fiction. Jag har sökt mig till ett yrke som går ut på att planera framtidens samhällen. Osv osv. Det är uppenbart att jag lever mycket i framtiden och i mina tankar. Precis som min far lever i sina tankar och dåtiden.

Det sägs ju att man ska leva i nuet. Jag är inte så säker på att det är något självändamål i sig. Barn och hundar är väldigt tacksamma för att finnas i nuet då dessa har ett väldigt begränsad uppfattning om dåtid och framtid. Den här personlighetstypen ser jag hos en del släktingar som också har en stark närvaro i nuet. Det brukar ofta visa sig i att de inte har något tålamod för att vänta på saker och kan inte planera för fem öre. Men det är väldigt bra på att lösa saker på stående fot och sätta saker i rörelse. Där är jag lite mer paralyserad i tanken och framtiden.

Jag tror att planeringen och kunna se eller leva i framtiden är det som fört mig in på det här med sparande mot ekonomisk frihet. Det är helt naturligt för mig att kunna visualisera mitt liv om 7 år. Vilket nog i de flesta hänseenden vara en omöjlighet för min svärfar till exempel. Kanske kommer jag börja leva mer i dåtid när jag blir äldre. Vem vet. Än har jag inte upplevt några sådana tendenser.

Att leva i nutiden ser jag inte som någon självskriven regel. Vad är nutid egentligen? Ett ögonblick där framtid blir till dåtid? Någon som är mer insatt i det här med teorier kring tid kan säger förklara den här mänskliga konstruktionen vi kallar tid på något någorlunda trovärdigt sätt. Att njuta av livet borde väl handla mer om att uppleva ett lugn och belåtenhet  över de tankar och inre rösten som sköljer en. En belåtenhet i själen, kanske man skulle kunna kalla det, om man är lagd åt det hållet. För mig är det inget som nuet medför automatiskt utan kommer av en acceptans över sitt liv och att sin situation. Att kunna acceptera det man inte kan förändra och förändra det som går och man vill. Tacksamhet för det man har och släppa det som inte går att förändra. Om den insikten kommer av att njuta av sina minnen i dåtid, att leva i nuet på en bergochdalbana på Liseberg eller vetskapen om att man har makten att kunna förändra sitt liv och skapa den frihet man suktar efter i framtiden, tror jag spelar mindre roll. Harmoni kommer från interna processer och inte i relation till nutiden.

Det är vad jag har funderat på och det blev kanske lite svammel. Men jag är nyfiken på vilken tid ni lever era liv? Dela gärna med er.

5 kommentarer:

  1. Intressant att du tar upp detta! Jag är med i en forskningsstudie och just nu jobbar jag just med att definiera hur jag ser på tiden. Jag lever väldigt mycket i framtid, så pass att jag kan vara på en underbart vacker plats och direkt tänka "Åh, hit vill jag tillbaka!" istället för att faktiskt njuta i nuet. Mina hästar är en hjälp för mig i detta, de kräver att man är fokuserad i nuet medan man håller på med dem, så de blir lite av en motpol.

    Jag har ett väldigt bra minne och kan absolut bli lite nostalgisk ibland, men det är inte alls i samma omfattning som jag planerar framtiden. Jag har planerat att ta ledigt 40 dagar nästa höst och ser med förväntan fram emot detta, då jag inte bestämt öht vad jag ska göra. Tror att det kan vara bra med ett 2020 som inte är särskilt planerat, utan bara försöka njuta av nuet. Vi får se hur det går. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter intressant och förstår det arbetet med hästarna. Med barn och djur blir det mer ett intuitiv närvaro och handlande. Det är så jag upplever det iaf. En fördel kan ju vara att man blir mer i handlingen än i tanken där jag kan spendera för mycket tid.

      Hur upplever du dina tankar när du rider? När jag cyklar tex så upplever jag mina tankar mycket friare och att de vandrar lättare i associationer. Nästan som i drömmar. Kanske beror på att kroppen gör något fysiskt repetitivt i bakgrunden som tar en del av medvetandet. Det är min meditation att cykla brukar jag säga till Fru Flow. :)

      Radera
  2. Jag lever nog i alla tider med fokus på att positionera mig och planera för framtiden. Acceptans och lärdom utan att vara nostalgisk för dåtid, fokus på att vara närvarande och släppa allt "bara vara" för att få kontakt med tacksamhet och bygga minnen tillsammans med familjen. Då och då (ganska ofta) smida planer för framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, minnen men familjen är något jag känner att jag skulle kunna bli bättre på att ta till vara på. Samtidigt tänker jag att minnen är något som skapas automagiskt och nrä det gäller familjen så delas dessa mellan oss. Även om jag är dålig på att ta tillvara på dom så kanske de andra är dubbelt så bra på det, så det jämnar ut sig i någon familjekosmisk balans.

      Radera
  3. Jag tycker att jag både tänker på dåtiden och på framtiden men kanske för lite i nuet. Om jag hela tiden tänker på saker jag gjort eller saker jag ska göra kan jag ju inte riktigt njuta av stunden. Men jag är inte så pass som du att jag längtar till julen på sommaren hehe. Ett tips om du vill bli lite mer så att du tänker på det förflutna är appen timelapse. Jag tycker det är superkul att få påminnelser om det som hänt just detta datum men för 3,5 eller 7 år sen. Jag var också mycket mer aktiv på sociala medier då så det är så himla kul att läsa roliga citat jag delat som någon kompis sagt. Bilder på syskonbarnen när de var små etc

    SvaraRadera