Lönesamtal

Igår hade jag lönesamtal med min lönesättande chef. Det här är alltid en intressant föreställning där, som oftast, otydligheterna avlöser varandra. Under mina snart 40 levnadsår har jag hunnit beta av ett antal sådana här samtal med diverse chefer i olika företag och kan väl säga att jag blivit lite luttrad.

På min nuvarande arbetsplats har jag enbart arbetat 6 mån och fick en helt okej (för min utbildning, yrkesvana och arbetsmarknadsrelaterad) lön vid anställning. Den är nog rätt blygsam i jämförelse med privat sektor inom storstadsområde, men i mindre kommunala mått mätt ska jag nog inte klaga. Det hela vägs upp med en helt annan kravbild också.

Vi har individuell lönesättning och modell med lönekriterier som arbetsmall för lönesättande chef att arbeta efter. Dessa kriterier är snarlika på de flesta arbetsplatser jag arbetat på och innefattar de gamla vanliga ”engagemang, resultat och bemötande” osv. ABC inom svenska organisationers lönesättande policy. Tyngdpunkten kan skifta lite mellan dessa ben, för vissa är resultatet kortsiktigt viktigare och för andra så uppskattas ett bra bemötande mot kunder bättre då man tex vet att goda relation betalar sig bättre i långa loppet.


Hursomhelst så tog lönesamtalet ca 45 min och vi pratade inte om lönen en enda gång. Det här är således ett forum för chefen att ge sin bild av mig som underhuggare och se om de målsättningar som finns uppfylls till belåtenhet. I mitt fall har jag en rätt resultatorienterad chef som är rätt lätt att behaga bara de större projekten fortlöper och man är någorlunda självgående. Det blev således rätt goda ord från bossen. Då jag är rätt social, pratsam och engagerad så har det alltid varit enkelt för mig att komma in i nya organisationer och är inte en sådan som sitter tyst på ett möte, oavsett forum, helt enkelt. Eftersom jag inte arbetat så länge på den här arbetsplatsen och projekten rätt långdragna och komplicerade är resultatet vid tillfällen svårmätta.


I slutet av samtalet fick jag reda på att ”vi” (dvs yrkesgrupp arkitekter och ingenjörer) inte är en prioriterad grupp för andra året i rad när budgeten sätts för lönerna. Jag förväntar mig således inte några större procent i tilldelningen av den berömda potten. Jag kommer vara nöjd med 3% nominell löneökning, men det finns en risk för att de blir lägre. Får återkomma med vad ökningen landade på när lönedelgivningen sker om några veckor.


Så, ännu ett lönesamtal utan att prata om lönen alltså. Har ni haft lönesamtal ännu och hur gick det? Eller laddar ni kanonerna inför stundande drabbning?


Kommentarer

  1. Inga lönesamtal i år. Förra året hamnade jag på + 1,6% trots 100% måluppfyllnad och mer därtill. "Det är ju en lönesänkning i och med att inflationen är högre" kontrade jag. "Tufft inom retail" var svaret. Även om jag får samma blygsamma ökning i år är jag inte missnöjd. Jag har kvar min chefslön trots att jag inte chefar. Förtroendetid och den flexibiliteten den innebär är också en kvarleva från mitt chefande. Jag har kort och gott en guldsits där jag inte sliter ihjäl mig och blir mer än väl kompenserad för mitt arbete. Min fru however - det är en annan story. Sveriges Arkitekter tar dyra pengar för medlemskapet och den titel man får via det. När det gäller att stå upp för sina anslutna är de rätt veka. Individuell lönesättning är en möjlighet att dribbla bort de anställda. Jag förespråkar byte av arbetsplats - vi får se hur det blir.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är surt. Men det är grymt värt att känna en balans i arbetet! Skulle inte förvåna mig om det blir någon liknande procentuell "ökning" här, dvs en sänkning av reallönen. Men vi får se! Jag lämnade sveriges arkitekter förra året faktiskt. Efter nästan 10års medlemskap så konstaterade jag att jag inte fått ut någonting att vara medlem, mer än en tidning jag aldrig hann/orkade läsa. I storstan och privat så kanske SAR/MSA, LAR/MSA-titel betyder något. Men här där jag jobbar nu är det helt meningslöst. De 330kr/mån avgiften låg på kan man se som en lönepåslag.

      Radera
    2. Ja de verkar verkligen inte kriga för sina medlemmar, dyra är de också.

      Radera
  2. För mig har det oftast varit löneinformation snarare än möjlighet till förhandling. De rejäla lönehöjningarna har jag fått när jag bytt jobb.

    På en tidigare arbetsplats fick jag 2% löneökning, ett par månader senare blev jag erbjuden ett annat jobb med 25% högre lön. Jag informerade chefen om att jag kommer acceptera det och motbudet (utan att jag fråga) blev 15% löneökning. Jag småskrattade och tackade nej, dagen efter lämna jag in avskedsansökan.

    Jag blir så trött på löne-spelet och den ständiga jakten att arbetsgivare ska komma undan med så låga lönekostnader som möjligt även om andra företag är villiga betala mer för din kompetens och tid. Det skapar illojala medarbetare (jag är en av dem).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen situationen. Tycker det är konstigt att i många fall arbetsgivaren inte verkar bry sig om sina anställdas behov eller krav. Kostnaden för rekrytering, upplärning, säkert betydligt högre lön för den nyanställda och risken för att anställa "fel" person tycker jag borde berättiga lite bättre lönepåslag på de som förtjänar det. Nu ska som sagt jag inte klaga över min lön och ser inte en tex 25%-ig löneökning möjlig om jag inte antingen blir egen och jobbar mycket mer eller blir chef och får chefspåslag. Vilket jag avfärdat i tidigare inlägg här på bloggen. Tror lönespelet grundar sig i att försöka behålla de som av trygghetsbehovsskäl inte vill byta jobb och finner sig i en sämre löneutveckling. De som flyttar på sig ses kanske som mer driftiga och attraktiva. Högre chefer har ju sällan sitt jobb längre perioder. Inte som Lena förvaltningschef sitter i 40 år som Britt-Marie på parkförvaltningen kanske gör.

      Radera
    2. Jag kommer förmodligen gå över som konsult via eget AB, har ett masterdont excelblad för att skatteoptimera netto-uttag av lön/utdelning, det är enorm skillnad i nettolön när du själv kan välja hur mycket du vill betala ut till dig, om du vill sätta av till tjänstepension eller ta mer utdelning osv. När tiderna blir sämre (framöver) växlar jag över till heltidsanställning de sista åren före EXIT.

      Det funkar kanske inte i alla branscher, och de flesta uppdrag finns ju i de större städerna för att inte riskera sitta utan uppdrag. Jag är dock villig betala risk/reward för att öka på min nettolön med 50%.

      Radera
    3. Ah najs! Få ska jag fråga dig hur man ska skatteplanera sin egna bolag i framtiden då! Har kollat lite själv hur man skulle lägga upp löneuttag och utdelningar osv från egen firma. Men alltid bra att bolla med någon som har bättre koll!
      Låter ju som en bra plan du har iaf. Under förutsättningen att du kan få jobb under lågkonjunktur vill säga.

      Radera
    4. Bagarn, du är kungen. "Småskrattade och lämnade in avskedsansökan" helt obetalbart. Liksom "ser systemet men ger systemet fräcka fingret". Guldstjärna.
      @FlowFi "Det här är således ett forum för chefen att ge sin bild av mig som underhuggare" Haha! Helt värdelöst. OMG vad jag är glad att vara ur den där cirkusen. Fick tips av en kompis veckan att bli "VOI juicer", d.v.s. en person som laddar elscootrar, ger c:a 70kr per cykel och natt. Alltså, jag gör tio gånger hellre det (d.v.s. minst 4 cyklar/natt) än sitter i den där skiten.

      Radera
  3. Jag hjälper gärna till. Kan också rekommendera FB gruppen ”bokföringshjälpen” som kan svara på det mesta skatt/bokföring/juridik frågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska kolla in gruppen. Tack för tips och hjälperbjudnade! =)

      Radera
  4. Som chef i staten sen typ mitten av nittiotalet har jag hållit fler lönesamtal än jag vill räkna. Det är en tuff uppgift eftersom staten inte får vara löneledande. Även när man har personal som är dyr och extremt attraktiv på marknaden och som man dessutom har investerat enorma summor på att rekrytera och vidareutbilda är det i princip omöjligt att vaska fram några pengar utöver den nätt och jämnt inflationskompemserande potten. Detta för att generaldirektören får skit från arbetsgivarverket och departementet om lönesumman skulle öka mer än mindre än vad LO- snittet blir.

    Så man sitter där med sin mikroskopiska lönepott och ska låtsas som det finns något som en normalduktig medarbetare kan göra för att få en bättre löneutveckling.

    Problemet är inte nödvändigtvis att vi har lite pengar och att individualiseringen mest består i att den som tydligt underpresterar får litet eller inget påslag. Problemet är att vi låtsas som något helt annat.

    Det kanske finns större flexibilitet i det privata.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt svar frihetsgrader. Det kan säkert skilja sig något mellan från vissa privata och offentliga verksamheter. Men jag tvivlar på det stora hela. Har upplevt samma sak med lönesättande chefer både typer av verksamheter har väldigt lite svängutrymme i sin lönesättning. De har ingen kontroll över tilldelningen av potten och den är som du säger, i bästa fall, täcker inflationen. Vid nyrekrytering styr andra faktorer och det finns större utrymme för rörlighet i lönesättningen. Det hela leder till att lönesamtalen blir någon form av spel för gallerierna och skulle kunna reduceras till: har du skött dig? Ja = din lön justeras upp enligt inflationen. Nej = din lön justeras inte. Vill du ha större påslag får du vara beredd på att byta arbetsgivare eller position.

      Radera
    2. Kan förtydliga att det jag menar ovan med arbetsgivaren inte bryr sig om att behålla personal så menar jag inte specifikt den lönesättande chefen utan talar om organisationen och dess system i helhet. Tror verkligen inte det är ett lätt eller tacksamt jobb att sätta löner med en pott någon annan tilldelat. Men det är väl det systemet som krävs för att hålla distansen och med det nere lönerna. Tror många chefer med personalansvar skulle vilja se sina medarbetare få mer eftersom de ser der dagliga arbetet de utför i verksamheten. Ska man hålla en hård linje är det lättare att vara hård mot lite siffror i en kalkyl och sen låta någon annan sköta ögonkontakten.

      Radera
    3. Jag tycker det här är spännande. Om det dock är så att man som chef i offentlig verksamhet vill behålla sina medarbetare så skulle det kanske inte skada om man satte högre löner från början, om det är då utrymmet finns menar jag. Jag upplever lönedumpningen som något som leder till ökad personalomsättning och jag tror att man ofta skulle vinna på högre löner just därför.

      Radera
    4. Mm det är nog en komplicerad historia det hela. Som Frihetsgraderna beskriver ovan är den lönesättande chefen rätt klämd i sin roll. En utbildad tjänsteman ska ha samma löneökning som en arbetare fast marknad och efterfrågan kanske ser helt annorlunda ut. Det leder ju såklart till DN betydligt högre personalomsättning.

      Radera
    5. Absolut. Det största misstaget man kan göra som rekryterande chef är att sätta en för låg ingångslön och det är riktigt att man i det läget har en större frihet. Det är inte alls ovanligt att jag erbjuder en lite högre lön vid anställning än vad personen har begärt just för att förebygga att de kommer in för lågt. Å andra sidan slår det fel ibland när rekryteringen har varit mindre lyckad men oftast är det mindre problematiskt eftersom det är lättare att hålla tillbaka en lön än att öka den.

      Radera
  5. "Problemet är att vi låtsas som något helt annat"

    Precis! Hela situationen blir ju bara pinsam när båda försöker låtsas som att här sitter vi och har en löneförhandling. Speciellt när min chef drämmer till med att "jag måste ju se till att de nya som har råkat komma in med jättelåga löner får upp dem. Man kan bli åtalad annars!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har slutat låtsas att det är en löneförhandling. Tycker jag att jag ligger fel i lön utifrån måluppfyllelse så får jag vara beredd på att byta arbetsgivare eller position för att få mer än behålla min reallön. Ursäkter finns det alltid gott om men upplever att det mesta bara ät ett spel för gallerierna ändå. Ska man förhandla på riktigt så behövs saker dras till sin spets, som att man slutar.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt billigt matbröd

It's Alive! (knappt)

Att säga nej till karriären