Hem till gården, del II

Så vi satt i vår lägenhet i staden där alla, enligt uppgift, heter Glenn. Vi hade tagit ett beslut att förändra vår livssituation då vi bägge kände att vi var någonstans vi inte ville vara i livet.

Det landställe vi hade vid stunden var vår fristad och andrum. Men det var också ett experiment visade det sig. Under åren hade vi odlat och fixat med en del sidoprojekt. Under ytan började något formuleras och ta form. En längtan till att leva så här på heltid och inte bara på helger och sommarsemester.  Vi bestämde oss för att flytta ut på landet och skaffa en gård. Att vi i alla fall skulle testa att bo mer lantligt. Både jag och min fru är väldigt målinriktade och drivna personer men samtidigt är vi väldigt inkännande och läcker ofta energi, något som leder till känslan av att varken tiden eller orken räckte till i vår situation som vi var i. Vi hade en längtan efter barn och ville komma närmare våra familjer. Då min familj bor innanför tullarna i knugliga hufvustaden och min fru har sin familj i en mindre stad var valet rätt lätt. För att få ihop en ekonomisk möjlighet för att förverkliga vår dröm siktade vi in oss på landet i närheten av Vänern i Skaraborg.

Tre månader senare satt vi en lägenhet i Lidköping. Jag hade sökt och fått jobb direkt på en grannkommun med bättre lön, mer semester och en arbetssituation som passade mig mycket bättre än på konsultjobbet. Vi skannade hemnet efter gårdar dag som natt, vi kollade på många objekt och planerade. Vi sålde landstället och under tiden blev vi gravida och fick vårt första barn.

Tillslut hittade vi vår gård. Ingen budgivning. Inget drama. Två och ett halvt år från att vi satt i köket i vår funkis-tvåa i Göteborg och sa "nu gör vi det här", så satt vi på golvet  i vårt nyköpta omöblerade hus med vårt barn. Känslan av att ta kontrollen över sitt liv och styra oss efter våra mål var väldigt berikande. Jag bytte snart jobb igen till kommunen vi bor i för att kunna cykla till jobbet under ljusa tider på året och fick även bättre lön, igen.. Livet hade verkligen gjort en helomvändning och vi kände att vi hade börjat leva vår dröm.

Vi kunde andas igen.

Vi var hemma bägge två samtidigt (jag på deltid) under våren 2018 med barnet och som familj började vi lägga grunden för våra odlingar och planera vår framtid. Det var under den här tiden som jag började läsa om ekonomisk frihet. Jag hade sedan tidigare känt till och läst Mr Money Mustache blog, men aldrig själv dragit slutsatsen att det "kunde vara jag". Medans min fru, som alltid varit en hårt arbetande fantastisk individ (oftast med flera jobb samtidigt och bisysslor ovanpå), hade börjat ifrågasätta mycket av det som känts självklart med jobbvärlden i och med ankomsten av vårt första barn. 

Finns det kanske en möjlighet för att enbart kunna leva på bisysslor, våra odlingar och det gården genererar och samtidigt få mer tid med vårt barn? När vi började prata mer ingående om det sa vi," holy crap! Varför har vi inte kommit på det här tidigare?? Det är verkligen möjligt"

Vi byggde en första del av köksträdgården,
de större odlingarna ligger på annan plats.

Jag tror starkt på att allt har sin tid, att möjligheter och lösningar presenterar sig för en först när man är mottaglig för dom. Nu var tiden för oss att påbörja resan mot sparandet och ekonomisk frihet. Visst hade det varit gött att påbörjat resan när vi bägge jobbade hårt och för åtta år sedan, då hade vi varit i mål nu (speciellt om man ser till de senaste åtta årens börsutveckling). Men det gjorde vi inte och det finns ingen mening i att tänka på det som aldrig gjordes. Som det gamla ordspråket lyder, "den bästa tidpunkten för att plantera ett träd var för 20 år sedan, den näst bästa tidpunkten är idag".

Vi hade nu planterat vårat träd, både i metafor och i verkligheten.

Vårt första barn planterar en metaforisk prunus. 

Kommentarer

  1. Roligt att läsa! Kommer det en tredje del? Vore roligt att läsa mer om var ni befinner er idag. Har ni börjat leva på bisysslan, har frihet på deltid eller kämpar på x antal år till?

    Känner igen det där med att barnen förändrar en del. För mig tror jag det tog 6 veckor som mamma innan jag kärade ner mig i livsstilen och gradvis började förändras. Då fick jag dock barn rätt ung så för mig så kunde jag nog inte ha börjat så himla många år tidigare, iaf inte i någon större omfattning. Men alltid vill man ju ha hunnit med mer och kommit längre.

    SvaraRadera
  2. Vi är på resan just nu och har en bit kvar till ekonomisk frihet. Vi har satt 2026 som sista datum för anställt lönearbete men vi har redan börjat downshifta. Det kommer fler poster om var exakt vi befinner oss idag ekonomiskt och tankemässigt på resan.

    Barn är verkligen en gåva för sin egen reflektion och tacksamhet. Det är verkligen en utmaning men belöningen är klart värt det!

    SvaraRadera
  3. Som tidigare sagt. Mycket intressant att få ta del av er historia och följa er resa. Ni är verkligen de svenska Frugalwoods.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flow-FI - detta är en riktigt fin komplimang och jag instämmer. Tror du kommer gilla dem!

      Radera
    2. Jag har börjat läsa in mig lite på deras blogg och följer nu Frugalwoods på insta. Verkar finnas många gemensamma nämnare ja! :)

      Radera
    3. Gutt! Har lantbrevis levererat?

      Radera
    4. Lantis är seg, förhoppningsvis imorgon då(?) man kan aldrig veta. Manaña Manaña. DHL har jag lärt mig att de bara kör ut på måndagar och onsdagar hit. Det är liksom upplagt för att sänka pulsen lite/acceptera sitt öde.

      Radera
    5. Inget ont som inte har något gott med sig.

      Radera
  4. Håller mig lite reserverad inför titeln svensk frugalwoods tills jag vet närmare vilka de är. :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt billigt matbröd

It's Alive! (knappt)

Att säga nej till karriären