Förnuft och hjärta
Ibland får jag känslan av att jag slösar bort min tid genom att lönearbeta på mitt jobb. Känslan kommer ofta i vågor. Just nu är jag inne i en period där jag ifrågasätter mitt lönearbete nästan dagligen. Anledningen till att jag ifrågasätter är inte för att jag vantrivs på jobbet. Jag har ingen måndagsångest eller en kvällsklump i magen på söndagen. Ingen ohanterbar stress eller jobbig chef. Trevliga kollegor (iaf några med gemensamma intressen) och över lag är projekten rätt roliga.
Så vad är problemet då? Varför går jag runt med den här själsliga rastlösheten?
Förnuftet säger till mig: Ja, du är på rätt plats i din tid just nu. Att vara fast anställd när man har småbarn är ju rätt väg att gå! Varje dag jag sitter här på kontoret trillar pengar in. Om jag skulle bli sjuk får jag ändå pengar. Skulle barnen bli sjuka och jag hemma med dom skulle jag ändå få pengar. Skulle jag vara föräldraledig och hemma med familjen skulle jag ändå få pengar.
Förnuftet talar till mig med en lugn och övertygande stämma. Du gör rätt. Du är på rätt plats i din tid just nu.
Så vad är problemet?
Hjärtat säger till mig: Vad i HELVETE håller du på med som sitter och mossar bort din dyrbara tid på ett kontor med APT, gruppmöten, dagliga möten med människor du aldrig skulle umgås med om du hade ett val. FU*K förnuftet, gör din egna grej och lev ditt liv som du vill. Hitta dina egna utmaningar och bli fri på riktigt. För det är väl det här handlar om ändå. Att vara fri? Det handlar inte om pengarna på kontot. Inte om trygghet. Det finns ingen trygghet. Reglerna för spelet du spelar idag kan vara bortblåsta imorgon.
Hjärtat bankar och skriker inom mig. Släpp mig loss.
Förnuftet svarar mig: Men det handlar om att så och skörda. Det som planteras idag ger igen mångdubbelt i framtiden.
Hjärtat svarar mig: Du kan fortfarande så och skörda. Bara för att du inte vet vad du sår och hur skörden blir!
Förnuftet svarar mig: Du får så mycket gratis nu. Var tacksam. Du gör ett jättejobb varje dag.
Så vad är problemet?
Hjärtat svarar mig: Jag vill vara fri nu!
Förnuftet svarar mig: Jag med, men jag tror vi vill vara fria på olika sätt.
Så vad är problemet då? Varför går jag runt med den här själsliga rastlösheten?
Förnuftet säger till mig: Ja, du är på rätt plats i din tid just nu. Att vara fast anställd när man har småbarn är ju rätt väg att gå! Varje dag jag sitter här på kontoret trillar pengar in. Om jag skulle bli sjuk får jag ändå pengar. Skulle barnen bli sjuka och jag hemma med dom skulle jag ändå få pengar. Skulle jag vara föräldraledig och hemma med familjen skulle jag ändå få pengar.
Förnuftet talar till mig med en lugn och övertygande stämma. Du gör rätt. Du är på rätt plats i din tid just nu.
Så vad är problemet?
Hjärtat säger till mig: Vad i HELVETE håller du på med som sitter och mossar bort din dyrbara tid på ett kontor med APT, gruppmöten, dagliga möten med människor du aldrig skulle umgås med om du hade ett val. FU*K förnuftet, gör din egna grej och lev ditt liv som du vill. Hitta dina egna utmaningar och bli fri på riktigt. För det är väl det här handlar om ändå. Att vara fri? Det handlar inte om pengarna på kontot. Inte om trygghet. Det finns ingen trygghet. Reglerna för spelet du spelar idag kan vara bortblåsta imorgon.
Hjärtat bankar och skriker inom mig. Släpp mig loss.
Förnuftet svarar mig: Men det handlar om att så och skörda. Det som planteras idag ger igen mångdubbelt i framtiden.
Hjärtat svarar mig: Du kan fortfarande så och skörda. Bara för att du inte vet vad du sår och hur skörden blir!
Förnuftet svarar mig: Du får så mycket gratis nu. Var tacksam. Du gör ett jättejobb varje dag.
Så vad är problemet?
Hjärtat svarar mig: Jag vill vara fri nu!
Förnuftet svarar mig: Jag med, men jag tror vi vill vara fria på olika sätt.
Ja herregud vad jag tampas med detta. Precis som du har jag ett drägligt arbetsliv. Ett arbetsliv som dock innehåller en massa möten och annat som jag gärna sluppit (och fått ägna mig åt mitt och mina). Samtidigt som jag "sparar tid" genom vårt månadssparande stjäls också tiden långsamt på arbetet.
SvaraRaderaJag vill skörda nu och jag är otålig. Det som dock glädjer mig, och jag tröstar mig med, är att jag inte känt så här på länge - inte sedan tonåren. Något har väckts inom mig, tack FIRE för det.
Jo tankarna kommer som sagt i vågor. När det finns mer energi och luft (både hemma och på jobbet) så växer såklart känslan av att göra sina egna grejer starkare. Mitt under förkylning och VAB-veckan där allt hopar sig och gröten bränns vid hemma så är det rätt gött att vara löneslav. Men det viktiga i det här är för min del att synliggöra de olika känslorna av frihet. Dels tryggheten av att ha en inkomst fast man inte pallar/kan arbeta. Och dels att få utlopp för de behov av att följa sin egna väg.
RaderaJag är lite mer ångestdriven och känner att jag inte sitter riktigt rätt och arbetet i sig blir mindre givande, jag har som man säger stagnerat, men annars är det spot-on mer hur jag känner!
SvaraRaderaMm, förstår verkligen att det kan kännas så. När jag jobbade som konsult kände jag att arbete var betydligt mer ångestdrivet. Kraven var högre, stressen dagligen. Det var samtidigt mer utvecklande och på det sättet givande. Problemet var att jag inte kunde ta till mig det positiva i den utvecklingen pga stressen. Nu är min arbetssituation annorlunda. delvis efter ha jobbat i drygt 10 år men samma frågor men också pga hur arbetsgivarens organisation ser ut. Det ÄR inte lika utvecklande för mig. Och det är en del i känslan av att jag "slösar bort min tid" tror jag. Att jag borde utmana mig mer och göra nya saker, testa nya saker i arbetet. Målet med att nå ekonomisk frihet blir tillslut ett större mål än att prestera på jobbet. Ett tag var jag inne på chefsspåret för att utveckla mig. Men kom på bättre tankar (tack och lov för min del) och försöker tänka på vare enskilt projekt som en möjlighet till att ha ROLIGT på jobbet istället för att känna att det är en syssla som måste utföras. Det går lite upp och ner som sagt.
Radera