onsdag 9 januari 2019

016. Wabi Sabi


Flera personer har hört av sig eller kommenterat radiotystnaden på bloggen. Och det är väl kanske på sin plats för en liten "disclaimer." Jag har inte planerat att lägga ner bloggandet eller egentligen ens att ta en paus under jul- nyårsledigheten. Det har kommit sig naturligt att jag inte skrivit något då jag inte spenderat så mycket tid vid datorn (läs typ nada tid), och på mobilen skriver jag inga inlägg. Men det här fick mig också att fundera på vad jag egentligen har för mål med bloggandet. Jag har inte kommit fram till något bra svar på det utan får återkomma. Men jag förstår att frågan kommer efter en början på bloggen med nästan dagliga inlägg sedan tyst i nästan en månad (huvaligen). Men samtidigt kommer det nog vara så framöver också. Hela syftet för oss i familjen med att sträva efter ekonomisk frihet kommer i en längtan att leva mer efter våra naturliga cykler. Vintern är väldigt mycket down time för oss. Läsande, umgås, planera lite inför kommande säsong. När våren kommer drar allt igång och energin exploderar. Balansen mellan vila och arbete är något vi märker påtagligt att vi mår bra av och behöver. Detta kommer såklart påverka bloggen också som jag vill ska vara en naturlig del av vårat ”arbete” eller liv, eller vad man nu vill kalla det för. Det är så kontraktet för bloggen ser ut också, cyklisk, oförutsägbart och underbart fritt. Men nu är jag tillbaka i saltgruvans lysrörsbelysning och dvalan är bruten. Hey ho, let’s go.

Dagens inlägg skulle handla om ”skiten med att jämföra sig med andra”. Men jag känner att det har sagts så många gånger förr och de flesta vet att det är destruktivt att gå runt och jämföra sig själv, sina prestationer och agerande med andra. Vi vet innerst inne att vi alltid förlorar för att vi väljer att se det vi själva saknar hos andra. Vi letar aktivt efter de egenskaper vi önskar att vi hade hos andra. När vi väl hittat de där instagramkontona med mästerkockar, elitidrottspersoner, megaentreprenörer, fitnessmodeller med mera sitter vi och lapar i oss det redigerade flödet av visioner om allt det där vi önskar att vi vore men aldrig är. Det är dags att vända blad. Flip that burger, det börjar lukta bränt!

En bra bloggpost på ämnet är från becomingminimalist.com som kan läsas här. Själv började jag öppna dörren för ett nytt förhållningsätt när jag under studietiden utomlands läste boken Wabi-Sabi for Artists, Designers, Poets & Philosophers av Leonard Koren. Så himla mossigt typiskt oss stressade västerlänningar att sträva efter exotiska österländsk vykorts-filosofi så fort vi krisar, kanske du tänker nu. Men det här är nog nyttiga grejer för de flesta av oss i våra liv fyllda av flöden men där det saknas Flow.


Wabi Sabi handlar om ett förhållningssätt till livet där man väljer att se skönhet i det bristfälliga, det defekta eller bräckliga. Det är ett allsidigt förhållningssätt men det är kanske enklast konkretiserat inom design och konst och av någon anledning stort inom just keramik. Det handlar om att se skönheten i asymmetriska tex skålar, krackelerade glasyrer och enkelhet.

Själv har jag tidigare levt ett liv där jag velat framställa mig som perfektionist. En person som strävar efter att alltid förbättra mig själv inom alla områden och aldrig vara nöjd med det jag åstadkommit. Det kan alltid bli bättre. Men det kommer aldrig vara tillräckligt bra. Wabi Sabi har hjälpt mig släppa lite på det här förhållningssättet till min egna prestation. Och det förhållningssättet har oftast utgått från någon from av jämförelse med andras prestationer. Sluta jämföra mig med andra. Sluta jämföra hur mycket pengar man sparar eller hur lite man kan leva på. Sluta säga ”jag hatar….ditt eller datt” om saker. Istället konstaterar jag mina prestationers utfall med en form av nyfikenhet och vördnad. Handlingen är gjord eller objektet är skapat. Dess existens är ibland bara tillfällig innan det faller i glömska. Det är en otroligt befriande känsla att börja genuint uppskatta sina egna brister och tillkortakommande. Och jag tror vårat samhälle i stort skulle må mycket bra av att värdesätta tillkortakommande eller brister hos andra också. Det skulle skapa ett helt annat förhållningssätt till varandra och våra relationer. 

Jag kan rekommendera boken för er som vill flumma lite. Det har iaf hjälpt mig otroligt mycket med min egna självkänsla och självkännedom. Det får mig att våga mer, förlåta mer och framförallt uppskatta mer. Vips så har man blivit en sån där jobbig jävel som går runt och är lycklig! 
J


3 kommentarer:

  1. Kul att du är tillbaka! Är inte Wabi Sabi också att man lagar objekt synligt för att förhöja skönheten? En skål som gått sönder försöks inte limmas till det den en gång var. Istället hyllar man det trasiga och lagar den på ett sätt som gör den vackrare. Jag har sett att de till och med lagar med guld...

    Vi körde en sådan grej på mitt jobb där vi promotade detta till våra kunder för något/några år sedan. Det tog inte fart i perfektionistSvedala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer! Det är knutet till det buddistiska "anicca" som som syftar till synsättet att allting existerar i en icke-permanens. Allting förändras. En lerjord blir till lera som blir till en skål som går sönder som lagas som går sönder som blir lera igen osv osv. Ingenting existerar i ett permanent stadie. Wabi Sabi vill belysa detta i objekten, att visa att skålen varit trasig genom att laga den så sprickan är synlig visar också dess tidigare existens och vad den varit med om osv. Jag ska inte utnämna mig till någon Wabi Sabi eller buddism-expert. Men känner att dessa förhållningssätt tilltalar mig iaf!

      Radera