måndag 18 november 2019

063. Hjälp om ekonomisk rådgivning

Den senaste tiden i hushållet Flow har flutit på rätt fort. Lilleman har hunnit bli fem veckor och vi har fått bekanta oss med varandra lite mer. Han är ett litet charmtroll med en tydlig och bestämd vilja. Inte helt olik resten av familjemedlemmarnas karaktärsdrag med andra ord.

2,5-åringen har hanterat omställningen med att få ett småsyskon riktigt bra. Samtidigt går hon igenom någon utvecklingsfas med ibland gränslöst beteende som lämnar oss vuxna som två trötta frågetecken. Vidare så i kölvattnet av vintertidsomställningen vaknar hon pigg som en lärka 05.00 varje morgon.
Ja, ni småbarnsföräldrar know the drill, så att säga.

Vi har till slut fått upp den sista potatisen ur landet. Lite sent och en del hade blivit lite frostskadat av tjälen under köldknäppen för några veckor sedan. Det verkar också vara ett "bra" år för möss som tagit sig in i jordkällaren och nallat lite. Jag har tidigare varit emot att skaffa katt men börjar nu överväga att skaffa en för att hålla efter smågnagarna lite på gården. I så fall ska det bli en hårdnackad katt men lapp för ögat och uppkallad efter någon amerikansk delstat, förslagsvis Montana. Uppdraget skulle vara tydligt, search and destroy.

Jag försöker hinna med projekten på jobbet så gott det går. Är tacksam för att jag bytte tjänst igen i somras och har en position där jag sköter mina projekt mycket friare på egen hand. Något som ger mig mer slack nu när dygnet har lite för få timmar och Mordors mörker drar in över landet och suger livsenergin ur land, folk och fä.

Energinivån är väl inte på topp så att säga och tiden känns, om möjligt, än mer abstrakt som koncept.

I bästa IGMR-anda har jag skalat av den digitala närvaron på mobilen senaste tiden. Detta för att fokusera energin mer på det som är viktigt, bygga trolldegsdjur och förbereda ärenden för politiska nämnder. Det första mer viktigt än det andra kanske, men bägge behöver göras.

Tankarna har varit få, om inte noll, på sparresan och ekonomi senaste tiden. Det har slackats rejält med uppföljningarna i ekonomi-excelarken. Men utgifterna har varit rätt få så det rullar nog på av sig självt. Men samtidigt är de få saker som bristen på tid och energi som konkretiserar och tydliggör målet med ekonomisk frihet.

En lite mer avlägsen släkting har (på naturlig väg) gått bort i nyligen. Det hela medför blandade känslor av sorg och lättnad (lättnad pga att senare tiden i livet varit rätt jobbig för den avlidne) för de närstående. Den här bortgången medför också en del tankeställare och insikter om livets förgänglighet för de närstående. Vilket leder till dagens egentliga ämne.

En släkting som är medveten om vår resa mot ekonomiskt frihet har bett om ekonomiska råd. Det lämnar mig lite fundersam. Då jag inte känner mig alls bekväm med att rådge andra hur de ska leva sitt liv. Vår resa och investeringar medför såklart risker. Risker som jag tycker är okej för oss att ta. Men jag skulle inte vilja ge någon råd utan att vara säker på att de förstår riskerna och (verkligen) känner sig bekväma med dessa risker.

Vidare är jag ingen finansiell rådgivare eller speciellt insatt i olika investeringsstrategier, uttagsstrategier eller budgetar. Vi har bara hittat en så enkel väg för oss själva att nå vårt eget mål. Det gör mig kort och gott lite olustig i att ge andra råd hur de ska nå sina mål.

Planen är att mer i detalj förklara hur vi tänker för att nå vårt mål. Sedan får personen ta ställning till om det är något som personen vill ta till sig och implementera. Den här planen har dock två rätt stora problem. 1. personens förutsättningar och livssituation är rätt annorlunda än vår. 2. personen skulle nog verkligen behöva någon som håller den i handen och genomför någon förändring då "jag kan inte/jag vet inte/det går inte" är rätt djupt rotad.

Hur skulle ni göra? Jag tror verkligen inte att det räcker med att "läs en blogg" eller "läs en bok" skulle medföra någon förändring i fallet. Motståndet är stort och tröskeln hög. Ingen direkt vana för att utmana sig eller att lära sig nya saker finns. Samtidigt finns det väldigt bra förutsättningar för ett rätt snabb förändring tror jag.

Vad jag vet om situationen är:

De är ett par i 55-årsåldern där sista barnet flyttar ut nu snart. De är villiga att sälja huset och flytta till mindre.

Huset bedömer jag skulle kunna säljas för kanske 3,5 miljoner och de har ett lån på ca 800k idag.

De har inga välbetalda jobb, dock arbetar de bägge två och har bra förutsättning för en frugal(are) livsstil. De slösar inte och har inga behov av la vida loca.

Deras sparande vet jag inget om i dagsläget men tror inte det är jättemycket. Det här ska jag ta reda på närmare.

Deras pension vet jag inget om heller men tror de har arbetat i stort sett hela sina liv minus barnåren hemma. Ska ta reda på mer om det.

Min första tanke är att visa kraften av en frugalare livsstil. Dvs att jag tror att de kan känna sig friare redan nu om de inser att de inte behöver så mycket pengar som de kanske tror. Jag vet att pensionen är en stor stress för dom bägge och personen som bett om hjälp skulle behöva gå ner i arbetstid/ sluta jobba ASAP men känner att den inte kan göra de pga pensions-rädsla. Så att försöka tvätta bort pensionsmyndighetens propaganda/hjärntvätt skulle kunna vara ett första steg.

Vidare är hur de skulle kunna investera för att bygga upp en passiv inkomst. Det är här situationen skiljer sig från vår då de är i senare delan av sitt arbetsliv och att gå exit nu gör det kanske lite svårare att gigga och att tiden inte är jättelång för uppbyggnadsfasen för investeringar. Max 5 år skulle jag säga. Hur ska man tänka här? De pengarna de får loss från eventuell husförsäljning, hur ska de investeras? För egen del skulle det inte göra så mycket om det blir en bear market i några år framöver. Men för deras del. Att sälja huset, in med pengarna i en index fond och sen se kapitalet gå ner 30-50% under några år tror jag skulle vara förödande och samtidigt lite vad de förväntar sig med börsen. Det finns nämligen ett stort motstånd mot börsen hos iaf en av personerna i paret.

Det är inte en lätt nöt att knäcka och jag ska fundera mer på det. För de behöver verkligen hjälp. Personen som ber om hjälp har varit sjukskriven i omgångar pga utmattning och ska egentligen inte arbeta heltid, men gör det ändå pga rädsla för pensionen.

Har ni några kloka tankar kring ämnet får ni gärna dela med er.

6 kommentarer:

  1. Jag tänker att det viktigaste är att få dem att fundera kring vad de vill. Alltså vad de vill lägga tid och pengar på. Vad är viktigt?
    Hur de skall nå dit är ju bara siffror och excel-ark. Jag tror att du kommer att ha svårt att motivera och hjälpa, om personerna inte har en hyfsad bild över vad de vill göra med resten av sina liv.
    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym, tack för ditt svar.
      Det är en bra tanke att få personen att formulera sitt mål lite tydligare. Eftersom jag känner personen rätt väl så kan tänka mig att det handlar om att slippa jobba heltid eller jobba fram tills 70-årsdagen osv. Men det är ju mina antagande. Så det är nog grundläggande att få de själva att tänka på vad som är viktigt i deras liv.

      Radera
    2. Det är nyckeln till det hela. Tydlig målformulering som verkligen känns och nycklar (eller förslag till det) hur man kan bära sig åt. Oavsett är det en intressant diskussion. Sedan måste man klart trivas i och med processen också...

      Låter som livet flyter på fint för er. Småbarnsåren är vad de är. Underbara och underbart påfrestande. Tvåårsåldern "terrible twos" var väldigt prövande för oss, speciellt med en envis liten.

      Radera
    3. Får börja i den änden! Tror mer på kvalitativ målsättning dock i det här fallet. Får återkomma när jag vet mer om förutsättningarna och vad som egentligen är målet.

      Radera
  2. Risken är ju att de betraktar denna väg som en lottovinst, något som mer eller mindre kommer som en blixt från klar himmel och som fyller deras konton med stora mängder med pengar. Och som naturligtvis gör så att de kan fortsätta att stort sett leva som tidigare - med undantag från husboende då.

    Som Ano 10:54 ovan anger är det vad de vill som är det viktigaste. Att någon utifrån skulle svinga med ett trollspö och få dem att "formulera sina mål lite tydligare" är mycket långt från att ha ett framtida läge som man själv kommit fram till och internaliserat. Som värkt fram, som har stött och blötts. Som man har bearbetat i sömnen, som man upptäckt vägar till och från, som man börjat associera till när man själv är tänker på helt andra saker. Hur man själv kan dra nytta av att göra på ett annat sätt än man tidigare gjort och hur det stämmer överens med vart man vill.
    Det är hårt arbete och det är en process. Utan denna personliga utveckling anser jag att det är mycket svårt att få en förändring att tala om, speciellt en som är hållbar. Och som dom kommer att vara nöjda med, speciellt över tid.

    Det är väldigt långt mellan det och "formulera sina mål lite tydligare".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina tankar!
      En bra poäng med att processen är viktig. Som sagt vet jag inte riktigt vad målet är utan bara en önskan om hjälp. Tror jag får vara väldigt tydlig till att nå sina mål kräver förändring. Kanske till och med stora förändringar beroende på vad målet är. Sluta spendera pengar på saker som inte ger dom något och istället börja jobba 50% kanske inte är så stor förändring för dom om det är deras mål. Börja spara mot ekonomisk frihet och gå i pension om 5 år vid 60-års ålder kanske är ett annat mål. Ett mål som behöver arbetas för och den process du nämner ovan.

      Jag tror inte de kan bara gå FIRE nu på stört, de har nog varken kapital eller mognad för det.

      Radera