onsdag 8 maj 2019

041. Lämnar a-kassan

Nu har jag fått tummen ur och begärt utträde ur aeas a-kassa. Något jag fått för mig var omständligt men förvånansvärt enkelt. Det fanns ett färdigt formulär på hemsidan att fylla i och skicka in direkt. Gjorde det på mobilen och tog under 1 minut. Avgiften har inte varit så hög men ändå 110kr /månaden vilket såklart blir 1 320kr/året eller drygt 20 000kr extra när vi gör exit från lönejobbandet om ca. 2 795 dagar.  För snart ett år sedan gick jag ur facket (Sveriges arkitekter) som var betydligt kostsammare ca 330kr/mån. Facket har jag aldrig använt mig av och det enda jag kände att jag fick ut av det var en medlemstidning som jag aldrig hann (orkade) läsa. Eftersom jag jobbar inom en yrkesområde där det varit rätt stor efterfrågan så har jag aldrig upplevt det som särskilt svårt att hitta jobb. Lönesättningen har varit individuell och har lett till att jag själv förhandlat fram (läs bytt jobb) en lön som enligt fackets lönestatistik ligger i 90:e percentilen för min ålder och erfarenhet.

Nu när jag tillträder en ny tjänst så kommer risken för att jag får kicken sjunka ytterligare, om det nu är möjligt. Men man ska väl aldrig säga aldrig. Jag resonerar så här:


  • Jag arbetar på kommun där personalomsättningar inom min yrkesgrupp är väldigt liten, om inte obefintligt. Min anställning här skulle utan problem fortsätta livet ut, ursäkta, menar tills pensionen.
  • Jag kommer med min nya tjänst vara ensam på en roll som kommunen måste ha. Dvs såvida jag inte snyter mig i gardinen och gör bort mig fullkomligt så kommer det inte finnas på kartan att ge mig kicken. Detta sänker risken ytterligare.
  • Sparkapitalet börjar närma sig att vi kan leva två år på det om det skulle krisa. Räknar vi med inkomster från gården så är vi uppe i nästan tre år.


Med detta i ryggen känner jag inget behov av inkomstförsäkringar vid ofrivillig arbetslöshet. Det här känner jag är början på den planerade nedtrappningen av försäkringar vi har idag. Nästa försäkring att skala av är den livförsäkring som står skriven på mig. Detta ifall jag som största inkomsttagare i familjen skulle trilla av pinn ändå ska försäkra mig om att min fru och barn ska kunna bo kvar på gården och klara det ekonomisk under iaf en tid. När vårt sparkapital nått den massa att den klarar av att leva på i 10 år kommer jag säga upp livförsäkringen. Hängslen och livrem? Kanske, men det får mig att sova gott om natten att veta att familjen skulle klara sig.

Sedan har vi några skade/olycksfallsförsäkringar som jag inte tagit ställning till än. Det är helt klart att man utsätter sig för en del risker när man arbetar på en gård med maskiner och verktyg. Risker som kanske inte finns i samma utsträckning om man bor i lägenhet och spenderar dagarna med att läsa böcker (obs. älskar böcker!). Men det fina med sparandet mot ekonomisk frihet är ju just det att kapitalet blir en fin försäkring mot det oväntade i livet. Mot allt i livet. Du behöver inte teckna 10 olika försäkringar för att i slutändan höra att försäkringen inte täcker just det här fallet pga [insert random anledning].

Men idag var utträde ur a-kassan ett litet steg mot att sänka våra omkostnader och på så sätt närma oss målet mot ekonomisk frihet!

6 kommentarer:

  1. Låter som att du gör rätt, det viktigaste är att ju att du tänkt igenom det först.

    Glöm inte bort hel och halvförsäkring på bilen, kan bli en hundralapp eller två per månad. Har själv inte tänkt på den förrän igår då jag insåg att oj bilen är nu 10 år gammal och helförsäkring är inget att ha.

    Det är dom här "bara en hundralapp" i månaden som över tid blir ganska rejäla belopp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo vi har halvförsäkring på bilen som jag jämfört, och funderade på enbart trafikförsäkring. Kruxet där var att man inte kunde teckna bärgningsassistans på trafikförsäkringen och det skilde inte så mycket i avgift heller. Vi har en rätt gammal bil och har bärgat den 2 ggr senaste 4 åren. Så det känns värt att ha den hjälpen. Men det är väl bra att kolla upp och jämföra försäkringar med jämna mellanrum.

      Radera
  2. Tycker du gör helt rätt. Själv är jag kvar i Unionen och A-kassan. I och med att det händer så mycket i min branch är det inte helt otroligt om jag skulle ryka i en omorganisation. Inget jag hänger läpp över utan kanske till och med skulle välkomna om jag kom undan med X antal månaders lön och arbetsbefrielse. Just sådant vill jag dock inte fronta själv mot min arbetsgivare utan det är där facket kommer in. Nu är vi inte lika långt in i frihetstunnelgrävandet som nu så jag får anledning att omvärdera detta längre fram.

    På bilen har vi bara trafikförsäkring nu. Det är skönt och vi sparade många fina tusenlappar på det. Livförsäkring och annat får vi också återkomma till längre fram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade jag jobbat på ett privat arkitektfirma så hade jag inte känt mig lika säker med stundande lågkonjunktur. Men nu så känns jobbet rätt säkert och som jag hittat rätt i balansen mellan lön och åtagande för att kunna kryssa ett tag mot FI-målet.

      Egentligen borde jag sagt upp mig från a-kassan samtidigt som facket förra året. Men det satt lite längre in av någon anledning. Vissa beslut måste mogna fram helt enkelt.

      Bilförsäkringen ger mig alltid lite huvudvärk. Halverade iaf avgiften på halvförsäkringen när vi bytte försäkringsbolag förra året. Nu var det inte så stor skillnad mellan trafik- och halvförsäkring. Men det bytet kanske också kommer framöver.

      Radera
  3. Jag är fortfarande med i både fack och a-kassa. Facket främst för att det är så mycket tjafs mellan olika medarbetare på mitt jobb och löneökningarna obefintliga, varpå det känns skönt att inte vara den som alla pissar på för att de lättare kan. Är man med i facket kan inte facket organisera sig emot en och man måste typ få viss löneökning. En gång när jag hade riktigt dålig arbetsmiljö och mådde dåligt på jobbet hörde min chef hur en kollega föreslog att jag skulle gå till facket. Det löste plötsligt alla problem.

    A-kassa känns långt bort att gå ur, men vi skulle klara oss i minst 3 år på vår kontanta buffert och sannolikt i 7-8 år på alla medel så är inte så orolig egentligen. Vi skulle klara oss på enbart en lön, även om min är mindre än mannens, men fördelen med a-kassan är om karln träffar någon ny och sticker eller dylikt. Då vore det jobbigare att plötsligt bli arbetslös, även fast det känns osannolikt i min bransch. Häftigt att du vågar i alla fall! Det låter genomtänkt för din del även fast jag är en fegare typ.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju ett personligt val där dina egna förutsättningar får styra. Jag vet ju med mig att jag har en väldigt trygg grund i och med att jobba på en liten/medelstor kommun inom ett bristyrke. Har aldrig hört talas om att någon fått sparken i kommunener runt omkring av mina "kollegor".

      Låter oerhört jobbigt med en sån dysfunktionell arbetsplats med bråk osv. Har haft en sådan arbetsplats när jag var yngre. Man blev inte så sugen på att gå till jobbet!

      Det låter som du/ni har en stor ekonomiska trygghet med sparandet iallafall. Det är ju grymt jobbat!

      Radera