onsdag 3 april 2019

034. Vikten av gemenskap

Amerikanerna är rätt bra på det här med att skapa gemenskaper, så kallade communities. Något som jag upplever vi svenskar är lite sämre på. Anledningarna till att det är så (om det är så?) bottnar väl i kulturella skillnader. Vi i Sverige som ett rätt litet land har eller iaf haft en stark statsapparat som tagit hand om många av de stora puckarna som socialt skyddsnät, sjukvård osv. Samtidigt har vi ett starkt föreningsliv i Sverige där vi samlas. Annars är det här ordet gemensamhet något vi svenskar oftast stöter på i sammanhang som gemensamhetsläggning, dvs skötseln av en gemensam vägstump inom en förening. Alltså något rätt ångestladdat som kräver minst närvaro på något årsmöte och i värsta fall mera.

Inom FIRE och andra subkultuter växer dock en stark gemenskap där utbyte av erfarenheter, tips och tricks men framförallt en känsla av samhörighet med andra som tänker och ser livet på liknande sätt. Det är idag möjligt mycket tack vara teknikens framfart och internet. Ett glapp och generationssegregation sker här i vårt samhälle idag, där många äldre idag mår riktigt dåligt över sin ensamhet. Jag tror inte problemet med den upplevda isoleringen och ensamheten kommer vara lika omfattande när min generation blir äldre. Vi är vana vid att använda de sociala verktygen, bloggar, forum med mera där vi lär känna nya människor och skapar vänskaper.

Anledningen till att jag skriver om det här är att vi för ett drygt år sedan flyttade ut på landet. Man brukar säga att "på landet är det längre mellan byggnaderna men närmare mellan människorna". Det finns verkligen en poäng här då mina egna erfarenheter av boende i hyreslägenheter inne i större städer där grannen hellre tar trappen än ställer sig i hissen men en själv. Allt för att undvika det fruktade "samtalet", uuuhuuuu.

Men här ute på landet har jag märkt att det finns två läger, en segregation även här. Den äldre generationen som upplever att gemenskapen på bygden håller på och försvinna. Men det gör den inte, den har bara flyttat till facbookgrupper och chatgrupper där möten, äggbyten, hundvaktande med annat planeras. 

En av våra grannar håller sig rätt mycket för sig själva och pratar väldigt lite med folk (förutom oss). De vill gärna göra allt själva och med 3 barn och bägge jobbar verkar inte situationen helt hållbar. Som att spendera 3 dagar med att jordfräsa upp ett potatisland innan man ska iväg till badhuset och sjösätta båten och resa till kusinerna i Stockholm preciiis innan virket till ladurenoveringen kommer från byggfirman osv.

Vi har kört en liten annan approach och tagit upp telefonen och träffat och pratat med våra grannbönder på gårdarna runt omkring. Vi ber om hjälp, erbjuder betalning såklart, men ingen vill ha nått för hjälpen. De tycker bara det är så kul att få prata och hjälpa till. Lära känna oss nya yngre generationen som flyttar in i bygden. (Vi har ändå gett gentjänster som grönsakslådor, hembryggd öl och kryddor osv). Vi lär oss samtidigt mycket om historien på bygden och hur den utvecklats genom åren. Något jag tror mina grannar, trots att de bott där 8-9år, inte vet något om. 

Så en sak vi bad om hjälp med och fick fixat nästan på stört var att ploga upp en utökning av vårt odlingsland. Ca. 300m2 plogades upp på mindre än 10min av en grannbonde (som ändå hade plogen på), medans barnet sov middag. Helt underbar känsla och jag är tacksam för att den gemenskapen finns att hjälpa sina grannar. Kanske kan jag återgälda med lite bygglovsritningar eller skördehjälp i framtiden.

Här vare plöjt!
Ursäkta min ytterst frugala mobilkamera som nu mera
har en automatisk inbyggd fade på ena sidan. Flow tech.

12 kommentarer:

  1. Wunderbar! Nu bor vi i radhus och det har varit en resa i sig. I och med att alla har samma hus kan man fråga om råd och titta på hur andra löst olika issues. Barnen springer mellan husen och folk håller koll på dem. Gött.

    Din kamera... jag trodde det var ett hipsterfilter du kör med. Du menar att den endast är frugal? Det är i så fall mind blowing.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt när ungarna kan springa omkring. Tänker på mina syskon som har/haft barn i innerstan i Sthlm. Får gå in på typ till nordiska museet för att ungarna ska få springa fritt utan att de blir överkörda.

      Hehe, ja den min mobil är en Sony xperia-nånting som köptes på rea på Elgiganten för drygt 5 år sedan för 995kr. Den har verkligen gjort sitt. Numera med hipster-filter på kameran! Tar dock 1-5min att få igång youtube-appen vilket kan vara en utmaning för en liten ivrig en hemma.

      Radera
    2. Detta med din mobil är meta eller typ Inception på något sätt. Har inte kunnat stänga munnen på hela dagen. En liten fågel höll nästan på att bygga bo.

      Radera
    3. Haha, varje dag är en gåva. Brukar jag tänka när jag trycker på mobilen och den startar. :)

      Radera
    4. Vad är det för spännande hög med stora stenar och lastpallar? Vad ska hända där?

      Radera
    5. Det är grannens sten och eldningssamling tror jag!

      Radera
  2. Ni verkar har det så gött på landet. Tänker ofta på det när jag är ute och kör i tjänsten, åker igenom en liten mindre idyll by i Skåne eller på Schlätta, traktorer, åkermark, lugnet, luften. Seratoni på högvarv och stressnivå som en puttrandes ångbåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi trivs otroligt bra på landet. Passar vår livsstil och vardag perfekt. Även att jobba i en mindre stad. Lugnt och skönt är vår melodi. =)

      Radera
  3. " De tycker bara det är så kul att få prata och hjälpa till." Hihi tror jag det, jag hade också smörat järnet för hipstergrannen med det egna ölbryggeriet. Jag kommer att tänka på en gammal kollega som berättade om en kompis som hade sjukt mycket äpplen på sin tomt och de hörde av sig till ett musteri i Stockholm för hjälp att råsafta men det var flera veckors kö så de valde att ta upp äpplena i stora IKEA-säckar till sitt lantställe i dalarna där de vagt mindes att någon i grannskapet hade en råsaftcentrifug (lång mening). Any Heuw, de lokaliserade bonden i fråga och han centrifugerade hela Konkarongen omedbums (yes) och på frågan "Hur mycket vill du ha?" (notera att Stockholmsmusteriet tog runt 13-17kr/flaskan jag minns inte exakt men jag minns att jag tänkte "butikspris") varpå den sköna snubben tittar frågande på dem och liksom "Betalt?". Jag längtar upp...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inga problem med att betala för tjänster och varor som finns lokalt. Det är ju en förutsättning för att få en levande landsbygd där folk kan överleva på sina företag. Däremot kan jag tänka mig att det skiljer sig mycket från fall till fall. En generationsbonde med massa mark och inga lån på vare sig maskiner eller fastighet har ju betydligt mindre press på sitt cashflow än någon som börjar med lån på en ny investering. Kanske är det musteriet utanför STHLM en nysatsning som kräver en del lån med mera som i sin tur gör att slutsumman landar på 17kr/flaskan. Vad vet jag. Eller så vill de bara tjäna deg där efterfrågan finns. Men min uppfattning är att det är mindre "business" och mer gemenskap hos de äldre generationen på bygden.

      Radera
  4. Det är väl så, när man är så stressad så kostar ju varje minut man ger någon annan mycket mer. Människan är så mycket argare och otrevligare som stressad :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger något i det. Tid har folk ont om och pengar vill man ha mer av. En ekvation som ofta leder till stress.

      Radera