fredag 1 februari 2019

021. Downshifting och kvinnofällan


Trenden eller rörelsen downshifting får en del kritiska röster riktade mot sig kring jämställdhetsfrågor och inkomster. Då det är till största del är kvinnor som arbetar deltid i samband med småbarnsåren. Saco gjorde en undersökning som visade att var tredje kvinna med akademisk utbildning med småbarn arbetade deltid men bara var tionde man. Det här påverkar såklart pension, löneutveckling (även fast det inte borde göra det) och den nuvarande inkomsten. Om vi bortser från vinsterna med att gå ner i arbetstid och spendera mer tid med sina barn och bara riktar in oss på kritiken kring jämställdheten så har jag funderat lite kring det här. En del i kritiken är ojämn arbetsfördelning i hemmet. Den part, vilket i de flesta fall är kvinnan, som är hemma utför betydligt med oavlönat arbete som städnings, tvätt, matlagning med mera. Ifall det blir skilsmässa senare tid i livet tar mannen (eller den heltidsarbetande parten) med sig sin karriär, inkomst, tjänstepension och säger adjö. Kvar står kvinnan efter hemmafrurollen med dålig lön, dålig tjänstepension och ingen karriär. En så kallade kvinnofälla.

Det fina med sparandet för ekonomisk frihet är att det finns en möjlighet för att jämna ut spelplanen lite mer här. För att utgå från vårt eget upplägg tänker jag såhär om vår situation.

Ekonomi
Då Fru FF för tillfälligt är hemma och föräldraledig har hon idag en väldigt blygsam inkomst. Vi har gemensamt tagit beslutet att hon inte ska återgå till lönearbete utan att få möjlighet att redan nu se sig som ekonomisk fri i den mån att hon kan göra det hon vill. Hon vill då satsa på sitt eget företag inom en inte direkt lukrativ bransch, spendera mer tid hemma och spendera mer tid med odlingen och gården. Det hela leder till att de mesta av vårt sparande kommer från min lön och mitt fasta heltidsarbete. I samband med vårt sparsamma leverne har vi ändå en möjlighet att hålla en hög sparkvot plus att vi får en del inkomster från vår ekonomiska motor 1, nämligen gården. Allt det vi sparar hamnar som investeringar i indexfonder på börsen. Eftersom vi är gifta äger alltså Fru FF hälften av vårt sparande. Indirekt får hon en faktisk lön för det arbete hon gör hemma med vårt barn. Skulle vi skiljas i framtiden så skulle hon ha den tryggheten att hälften av våra investeringar är hennes. Jag ser det här som en självklarhet då vi delar på ekonomi och ser familjen som ett team som gemensamt jobbar oss framåt. Detta innebär ibland olika ansvarsområden och personliga mål men förutsätter ändå en delaktighet i varandras målsättningar.

Ansvarsfördelning
För att försöka balansera upp sysslorna hemma och att inte bara parten som är hemma mer automatiskt blir ansvarig för att göra allt har vi gjort en lista på sysslor som behöver utföras. Vi har sedan delat upp det så vi ska ha lika många sysslor var. Vi börjar med det som vi tycker är roligast och kan tänka oss göra. Tex tycker jag det är helt ok att tvätta och tvätta fönster medans jag har en inbyggd spärr mot att dammsuga, Fru FF tycker det är helt ok att dammsuga men inte så förtjust i att rengöra toaletten. Jag brukar ta läggningarna av baby FF på veckokvällarna och Fru FF tar morgonen när jag ska iväg till jobbet. De saker vi bägge tycker är astråkigt, som att hålla på med bilen, besikta, byta däck, tvätta osv har vi satt på ett roterande schema där vi tar ansvar för bilen vart annat år var. Det är inte alltid listan följs till punkt och pricka. Är det mycket på jobbet glömmer jag lätt bort eller orkar kanske inte tvätta så ofta som behövs. Men då får man stämma av och hänvisa till listan. Det behöver inte bli någon diskussion om vem som gör vad, det är redan bestämt. Ibland orkar man täcka för den andra mer ibland pallar man inte och vill då bara kunna säga. Du, vi behöver tvätta tex och det är då slut på den diskussionen.  

Frihet
För att få utrymme för vår egen utveckling och för att följa våra egna mål behövs utrymme att göra detta. Vi vuxna har bägge behov av egentid och att göra det vi själva vill på. Ca två kvällar i veckan och en dagtid på helgen arbetar Fru FF med sitt företag, behandling eller cirkel. Det här är inplanerat i kalender i förtid och jag får möjlighet till lite egentid med baby FF där hemma. En kväll i veckan eller en helgdag får jag egentid för att brygga öl eller göra nått som jag vill göra. Detta är oftast även det inplanerat i förtid så den andra vet vad som gäller. Den här planeringen kanske inte låter så ”fritt” men för oss är det en frihet i att veta vad som gäller, när det gäller och vem som har ansvar för att kunna slippa tids- och energikrävande diskussioner som bara går runt runt i samma gamla hjulspår. Det leder till en skön känsla av frihet.

Säger inte att den här planen är felfri eller vattentät. Men det här är så vi har lagt upp vårt jämställdhetsarbete hemma i dagsläget iaf. Det är ett system som har växt fram och i samband med de behov och samtal vi haft hemma. Det kan säkert bi bättre och det jobbar vi på att bli också. Våra kick off, eller planeringsmöten som vi har 2ggr om året går vi igenom ansvarsfördelsningslistan, pratar om vad som fungerar och inte och hur vi kan förbättra delar.

7 kommentarer:

  1. Låter som ett strålande upplägg, om du frågar mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vi upplever att det fungerar skapligt iaf. Finns väl alltid förbättringspotential och det är inte alla dagar alla parter levererar på topp heller.

      Radera
  2. "De saker vi bägge tycker är astråkigt, som att hålla på med bilen, besikta, byta däck, tvätta osv har vi satt på ett roterande schema där vi tar ansvar för bilen vart annat år var." Alla sätt är ju bekant bra utom de dåliga :) Gillar ert roterande schema, hehe.

    Vi kör enligt principen att vi jobbar med något samtidigt och tar ledigt samtidigt. Vi har inga "roliga" eller "tråkiga" sysslor. Bara sysslor. Grundprincipen är bara att ingen ligger på soffan och surfar när den andre dammsuger typ. Har funkat bra genom åren :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår erfarenhet är att resultatet blir bättre om den som utför sysslan tycker iaf att resultatet är lite mer tillfredsställande. Jag sköter tex all vardagsekonomi och kontakter med banker, försäkringsbolag osv för att jag tycker det är lite kul. fru FF skulle aldrig orka eller prioritera att förhandla bolåneräntor osv för intresset inte finns där. Sådana punkter är självklara. Plocka ut diskmaskinen är det väl ingen som tycker är speciellt intressant. Men uppdelningen är väl för att eftersträvar någon form av balans och uttalad överenskommelse.

      Radera
  3. Tycker det är så konstigt att kalla det kvinnofälla om man gör det man vill göra. Jag har jobbat 80% en period, det har inte maken - men jag kan lova att jag njutit mer av livet under den perioden... ni verkar ha ett bra upplägg och vi har liknande men mindre uttalat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Uttrycket kommer väl från när man ser helhetsbilden och pratar om sociala konstruktioner. Problemet uppstår väl när strukturen eller normen blir så stark att den klämmer in eller tvingar folk till en position de inte vill ha. Tror tex förr i tiden var det betydligt Mee vanligt att kvinnor som egentligen inte hade något intresse av att gå hemma gjorde det ändå för att alternativen var obefintliga eller väldigt få. Men på individnivå måste vi ju själva få bestämma över våra liv. Bara för att det behövs fler kvinnliga VDs inom finansbranschen (eller vilken bransch som helst) betyder inte det att Fru FF måste jobba arslet av sig för att hjälpa kollektivet jämna ut spelplanen. Istället lämnar hon/vi spelplanen helt. Jag kan förstå kritiken men att skapa en ny norm av karriärskvinnan där igenom skuldbelägga de som VILL vara hemma och gör det som ett aktivt val är jag skeptisk till.

      Radera
    2. Samma sak gäller väl det här målet med att "alla ska ha en heltidstjänst". Tanken är ju god men det hade varit bättre om den formulerades till "alla ska ha rätt till att välja en heltidstjänst om de VILL".

      Radera