Flow FI

Häromdagen stötte jag på något på internet som provocerade mig till att skriva det här inlägget. Det i sig kanske inte direkt kommer som en chock, det finns mycket på internet som provocerar. Vem som framförde budskapet känner jag spelar mindre roll (minns inte heller) då jag har mött argumentet och inställningen flera gånger tidigare från andra personer och känt mig lika provocerad då. Det handlar om tid och effektivitet. Argumentet lyder: ”Alla har 24 timmar på ett dygn, alla har samma förutsättningar att förvalta den tiden effektivast möjligt. Du sover 6 timmar (oftast finns det en korrelation till mindre sömnbehov eller ungdom till personen som för fram argumentet) men låt oss säga att du sover 8 timmar. Sen jobbar du 8 timmar. Då har du 8 timmar kvar på dygnet att göra ASMYCKET grejer på. Starta företag, följ din dröm, LEVA UT! Varför sitter du och glor på Netflix när du kan bungeejumpa från kaknästornet (kan man ens det?) eller starta en e-handel och tjäna miljarderssss os

I gårdagens inlägg skrev jag av mig tankar kring om subkulturer och FIRE. En annan subkultur som verkar vara på framfart är Prepping. Jag är själv inte en prepper och har bara läst lite om det och snappat upp lite intryck och tankar kring det hela. Eftersom jag inte har så bra koll på det hela kommer ni inte få några ingående förklaring på hur man blir en bra prepper här. Prepping innebär att man är förberedd på ett självförsörjande sätt klara av extrema situationer. I kölvattnet av MSB:s utskick av krishanteringsbroschyren  ” Om Krisen Eller Kriget Kommer ” under sommaren 2018 dök det upp en del diskussion kring ämnet. Detta har medialt till synes svalnat lite men tydligt är att även staten ser att det finns ett behov av att öka kunskapen och förberedelser hos folket. Vi har slappat till oss helt enkelt och sjunkit in i trygghetsdvalan.  Det kanske inte är så konstigt med ett uppsving i krishanteringsintresset tänker jag. Det pratas mycket om vilken klimatpåverkan vi människ

Det finns rätt många subkulturer där ute. Individer som söker sig från strömmen och letar efter en annan väg för att få utlopp för sitt behov att uttrycka sig efter sina egna behov. Dessa individer har en tendens till att hitta varandra, likt det flockdjur vi människor är, och bygga mindre grupperingar utanför den stora sociala eller kulturella gruppen vi tillhör. Jag ser FI/RE eller de som strävar efter ekonomisk frihet som en sådan subkultur. Det kommer aldrig bli en rådande norm och hur mycket man än tycker att det växer så lyfter man blicken så ser man att de endast är ett fåtal procent, om ens det, av den större gruppen. Ett exempel som jag är, eller kanske mer varit, insyltad i är ”hantverksölsscenen” eller subkulturen. Detta fenomen som fullkomligt exploderat de senaste, vadå, 10 åren? De står fortfarande bara för ett par procent av marknaden. Över 92% av försäljningen av öl är fortfarande industriell framställd lager på systembolaget. Något som man inte kan tror när man rör s

Den senaste tiden har jag haft en del snurrande tankar kring mitt jobb och hur jag ska ta mig an de nästkommande åren av lönearbete. Bakgrundshistorien till det hela började på min förra arbetsplats där min dåvarande chef tyckte att jag skulle söka ett ledarskapsprogram för att fostras till en framtida chefsroll. Arbetet jag hade då och idag medför redan en hel del ansvar och projektledning. (Brukar likna mitt jobb med att vara kattherde, dvs att försöka få en flock katter att gå i samma riktning, något som ofta går långsamt och fel.) Men jag har inget personalansvar eller direkt administrativa uppgifter, utöver det kopplat till projekten i sig. Helt enkelt en vanlig projektledare. När jag lite motvilligt väl gick med på att anmäla mig till chefskursen hade jag inga större ambitioner eller tankar på att bli chef. Men det visade sig vara en väldigt bra utbildning som både inspirerade och eggade tanken på att byta synen på inte bara mitt arbete men även lite förhållningssättet till mig s

Flera personer har hört av sig eller kommenterat radiotystnaden på bloggen. Och det är väl kanske på sin plats för en liten "disclaimer." Jag har inte planerat att lägga ner bloggandet eller egentligen ens att ta en paus under jul- nyårsledigheten. Det har kommit sig naturligt att jag inte skrivit något då jag inte spenderat så mycket tid vid datorn (läs typ nada tid). Men det här fick mig också att fundera på vad jag egentligen har för mål med bloggandet. Jag har inte kommit fram till något bra svar på det utan får återkomma. Men jag förstår att frågan kommer efter en början på bloggen med nästan dagliga inlägg sedan tyst i nästan en månad (huvaligen). Men samtidigt kommer det nog vara så framöver också. Hela syftet för oss i familjen är en längtan att leva mer efter våra naturliga cykler. Vintern är väldigt mycket down time för oss. Läsande, umgås, planera lite inför kommande säsong. När våren kommer drar allt igång och energin exploderar. Balansen mellan vila och arbete